I går muckade hon från kvinnofängelset ? för gott
HINSEBERG-NORRKÖPING- Aldrig mer kvinnofängelset Hinseberg.Det säger Norrköpingskvinnan Ramona, 38, som Folkbladet följde igår, när hon släpptes fri efter ett drygt två år långt fängelsestraff på Hinseberg, norr om Örebro, och istället fick komma hem till friheten i Norrköping.
"Jag har lärt mig läxan och tänker inte gör något, så jag riskerar hamna på Hinseberg igen", säger Ramona. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto: Fotograf saknas!
- Jag är dock inte riktigt fri än, utan först väntar två månader med fotboja, innan jag kan känna mig helt och hållet fri, förtydligar Ramona, trebarnsmamma från Norrköping.
<B>? Berätta om din tid i fängelset?</B>
- Eftersom jag skötte mig enligt alla regler i fängelset, fick jag flytta ut till öppna avdelningen Båtshagen, precis intill Hinseberg, efter fyra månader.
- Där slapp jag att låsas in varje kväll och det var förstås en klar lättnad.
<B>? Är du positiv till kriminalvården efter din tid i fängelse?</B>
- Nej, inte helt och hållet. Jag har haft tak över huvudet, fått mat varje dag och jobbat med sömnad, som gett mig några hundralappar i lön varje vecka till fickpengar.
- Men någon kriminalvård har jag dock inte sett till, utan det har mer varit som förvaring, konstaterar Ramona. Inte ens sjukvården har fungerat, när jag behövt någon salva eller liknande.
- Jag har haft mina krisperioder under fängelsetiden, men då har ingen kriminalvårdare synts till, utan en medfånge har ställt upp och stöttat mig, tills jag kommit på fötter igen.
- Det har till och med hänt att kriminalvårdarna inte släppt igenom telefonsamtal till mig från Kris, Kriminellas revansch i samhället, i Norrköping, och då tycker jag det är riktigt illa.
<B>? Hur ser din situation ut inför framtiden?</B>
- Faktiskt riktigt lovande, tycker Ramona. Jag har själv lyckats ordna ny bostad i Norrköping åt mig, min man och mina barn. Jag ska börja studera på Marieborgs folkhögskola och börjar läsa in kärnämnena, men hoppas så småningom få utbilda mig till att ta hand om ungdomar som kommit snett i livet.
<B>? Vad gjorde du innan fängelsestraffet?</B>
- Då var jag långtidssjukskriven och innan dess arbetade jag på Systembolaget. Men nu är alltså min dröm att få arbeta och hjälpa ungdomar som det gått lite snett för i början av livet.
- Jag vill gärna berömma Kris också, för den hjälp och det stöd de ger mig. Dels under fängelsetiden och dels nu efteråt, då jag får komma hit och umgås och prata om eventuella problem som kan uppstå.
- De har själva suttit i fängelse och har erfarenheter under och efter fängelsetiden att dela med sig av, om jag behöver diskutera något speciellt.
- Så nu tänker jag försöka bygga upp ett nytt nätverk runt mig, bestående av personalen hos Kris, en av mina tidigare vänner som stöttat mig under fängelsetiden, min familj, mina kommande skolkamrater på Marieborg och mina barns klassföräldrar.
- Lyckas jag med detta, bäddar jag också med en bra grund för min man inför hans kommande frigivning.
<B>? Det verkar som du är full av förväntningar inför din nyvunna frihet?</B>
- Ja, det känns underbart och jag har som sagt bestämt mig för att aldrig mer hamna på Hinseberg. En gång och aldrig mer!
- Så straffet har väl haft avsedd verkan för min del, ler Ramona i vårsolen, när vi tar en promenad längs Strömmen i centrala Norrköping.
Långt från galler och låsta dörrar på kvinnofängelset i Hinseberg.
Så jobbar vi med nyheter