Hur snatteri av tidning kan hamna i tingsrätten
NORRKÖPINGMellandagarna tycks inte vara någon tid för braskande nya åtal.Två fortkörningar var vad det handlade om på torsdagen. Och så en som hade snott två tidningar på Domino.Man kan ju onekligen fråga sig, varför sånt överhuvud taget ska behöva gå till åtal. Förklaringar finns dock.
Men en väktare hade koll på honom, när han nogsamt såg sig om i tidningsbutiken. För att sedan, när han trodde sig inte vara sedd, stoppa in ett par tidningar i jackans innerficka.
Utkommen ur butiken togs 47-åringen omgående om hand. Det visade sig vara två travtidningar som han lagt beslag på, och 47-åringen erkände såväl för varuhusvakten som senare i polisförhören. Någon förklaring till sitt tilltag hade han inte. Det "bara blev så", som han sa.
<b>Varför rättegång?</b>
Varför, frågar man sig då, ska en sådan relativ småsak behöva leda till åtal? Varför kan det inte klaras ut med ett strafföreläggande?
Jo, därför att vederbörande visserligen må ha erkänt - men när sedan strafföreläggandet, med de böter som det innebär, dimper ner i brevlådan, då låter han det vara. Han betalar inte in böterna.
- Om inte vederbörande svarar på strafföreläggandet då får vi reda på det. Och då blir det åtal i stället, då måste det bli rättegång i slutändan, förklarar asistentåklagare Thomas Ramstedt.
Som väckt åtalet, och som således blir den som får föra målet med de båda stulna tidningarna i tingsrätten. Och till det har han då inget val. Det måste bli rättegång av det.
Så kommer det sig att det även kan handla om erkända struntsaker i tingsrätten, med de - om man så vill - onödiga kostnader som detta medför.
<b>Fler småsaker</b>
Till torsdagens skörd av nya åtal hörde även två andra relativa småsaker, nämligen fortkörningar. En hade kört i 98 km/tim i stället för 70 på riksväg 55 förbi Graversfors, en annan i 133 km/tim i stället för 110 vid Böksjön. I ett av fallen ingick då också åtal för att inte ha medfört körkort, vilket alltså är straffbart.
I ett av dessa fall hade den ertappade erkänt fortkörning, men sedan tydligen inte brytt sig om att betala strafföreläggandet. I det andra fallet hade däremot fortkörningen bestridits. Vilket då vederbörande motiverade med att han enligt sin hastighetsmätare inte kört så fort samt att han var beroende av sitt körkort. Vars eventuella indragnade genom nekandet kunnat skjutas i varje fall något fram i tiden.
Så nu blir det alltså rättegång i alla dessa tre skäligen obetydliga fall.
Så jobbar vi med nyheter