Två av valparna hittades vid Klingaavfarten fredagen den 20 februari. De två andra hittades dagen efter vid Melby. Helena Lundvik, tillförordnad gruppchef på stöd och service vid Norrköpingspolisen, berättar att de nu sitter på hemlig plats i så kallad hemisolering, vilket inte är detsamma som karantän.
– Det är stor skillnad. När det gäller karantän finns det bara ett ställe i Sverige som är godkänt enligt Jordbruksverket. Där gäller helt andra regler. En valp under sex månader kan man aldrig sätta i karantän. Antingen avlivas den om man bedömer att det är stor smittorisk eller så gör man som i det här fallet där det finns en smittorisk som inte bedöms så stor eftersom det inte är ett högriskland som hundarna kommer ifrån. Då beslutar man om hemisolering, vilket innebär att de inte får träffa andra djur och väldigt begränsat när det gäller människor, men de får fortfarande röra sig utomhus och rastas på sedvanligt sätt i koppel på platser där det inte finns andra djur. Det är betydligt humanare än karantän, säger Helena Lundvik.
Enligt beslut från Jordbruksverket ska valparna sitta hemisolerade i 8 veckor från det att de upphittades, det vill säga fram till den 17 april. Att valparna inte kommer från ett högriskland vet man genom att de är märkta med kroatiska chip. Trots detta har man inte lyckats hitta ägaren.
– Jag har varit i kontakt med de kroatiska myndigheterna och de har inte lyckats hitta ägaren till djuren. De har andra regler än vi. Bara för att man chipmärker är det inte säkert att man registrerar ägaren.
Polisen har beslutat att hantera valparna som hittegods och då har en ägare tio dagar på sig att ge sig tillkänna. Om inte upphittaren gör anspråk på godset tillfaller det staten, det vill säga polisen, som nu arbetar man med att försöka hitta nya hem till hundvalparna.
– Svenska djurskyddsföreningen har gått in och bidragit med en stor del av kostnaden för det här. Men djurskyddsföreningen jobbar inte med omplaceringar av djur, så där måste vi hitta andra organisationer som kan tänkas vilja hjälpa till eller hitta privatpersoner med stor kunskap om den här typen av hundar, för det är ju skillnad på att omplacera en amstaff jämfört med exempelvis en labrador. Det krävs lite mer av ägaren.
Helena Lundvik berättar att hundarna nu har den bästa vård de kan få och att de undersöks för att säkerställa att de inte har någon smitta.
– Vi kommer att besikta djuren innan de lämnar oss för vi släpper ju aldrig ifrån oss ett djur som vi inte vet mår bra.