Hundliv på pensionat
NORRKÖPINGFår man ta hunden med sig in i himlen? Svaret är nej. I alla fall när du flyger iväg på chartersemester. Fler och fler väljer att lämna in sin hund på hundpensionat när det drar ihop sig för utlandsresa. Även fenomenet att ha hunden på dagis blir allt vanligare. Folkbladet har besökt Bråvikens hundpensionat.
Schäfertiken Chicca, till höger, hämtar andan efter lite bollhämtning i hundgården. Gunilla Nyman låter hundarna springa av sig cirka 20 minuter var. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
- De vill hela tiden veta vad de andra hundarna har för sig. Några timmar om dagen stänger jag in dem i boxarna så att de får vila, säger Gunilla.
Den irländska settern Helge är fem år gammal, dagishund och älskar att vara på pensionatet. Han börjar yla redan nere på vägen när han vet vart han är på väg. När det sedan är dags att åka hem måste husse och matte koppla honom för att få honom att följa med. Men idag ska Helge inte åka hem, eftersom hans familj har åkt till Skåne och lämnat honom lite längre än vanligt.
<b>Inte helt ofarligt</b>
Telefonen ringer och Gunilla svarar. Hon har ett gult linne och shorts på sig. Håret är uppsatt och på fötterna bär hon joggingskor. Ska man rasta 20 hundar om dagen är sköna skor ett måste.
- Priset är det första hundägarna frågar om. Jag tycker de borde fråga om hundarna har det bra här istället, säger Gunilla.
För att få lämna sin hund på Bråvikens hundpensionat måste den vara vaccinerad, helst försäkrad och snäll mot människor. Gunilla är alltid observant på hundarnas humör. En gång blev en tjej som var där och hjälpte till biten i armen och fick ett rejält blåmärke. När Gunilla sedan skulle ta in hunden bet den henne i fingret. Den hunden går de inte ut med något mera.
- Jag har respekt för hundarna och det tycker jag man ska ha. I början var jag rädd, särskilt för schäfrarna. Om en hund ryggar ska man aldrig gå fram till den, säger Gunilla.
För hoppande hundar har hon så kallade rymmarburar med tak.
<b>Promenaderna</b>
För det mesta är dock hundarna snälla. Och högljudda. Om man går in i stallet är ljudnivån öronbedövande. Där hörs ljusa och mörka skall. Snabba, ihärdiga och gnälliga. Varje hund skäller på sitt eget sätt. De skäller för att hälsa eller för att få uppmärksamhet:
- Hallå, hej, ta mig! Nu är det min tur att få gå ut på promenad!!
Hundarna rastas två gånger per dag. De rastas, inte motioneras. Att motionera allihopa skulle Gunilla aldrig hinna med. Hon går bara med en hund i taget, förutom med några småhundar som kan gå i grupp. Promenaderna gör henne gott. Hon har tidigare haft problem med axlar och nacke.
- På våren är det underbart att få vara ute så mycket; vitsippor, fågelkvitter och vilda djur. Fast på vintern när det är mycket snö kan det kännas lite motigt, säger hon.
Den här gången är det den vitbruna spanieln Doris som ska rastas. Hon är ett år gammal och drar ivrigt i kopplet. Svansen rör sig hela tiden och hon slickar sig då och då om nosen med den rosa tungan. Doris är pigg och glad som hundar ofta är i den åldern.
<b>Hundar eller barn?</b>
En del hundägare tar tacksamt emot goda hundråd, andra inte. Gunilla försöker vara så ärlig som möjligt.
- Problemet är att många behandlar sina hundar som barn och inte som hundar, säger hon.
Det händer att folk är ledsna när de ska lämna ifrån sig sin hund. Några lämnar små listor över saker som hunden är van vid hemifrån, till exempel en skiva knäckebröd på kvällen eller en leverpastejbit i maten. Då får hundarna det, eftersom det är deras vardagliga rutin.
Gunilla är uppvuxen på landet och har alltid tyckt om djur. Efter att ha jobbat som frisör i många år kände hon att hon ville göra någonting annat. Bråvikens hundpensionat har hon ägt i sex år. Hennes barn och deras kusiner hjälper till mycket, men hon har inte råd att anställa någon mer. Just nu har hon en egen hund av rasen lhasa apso. Det är en liten gråvit hund, som inte får komma till pensionatet. Den får istället stanna hemma i huset som ligger alldeles bredvid.
<b>Hundgården</b>
När Gunilla inte är ute med någon hund så städar hon. Städar, ställer fram mat eller byter vatten. Färskt vatten är extra viktigt när det är varmt ute. Hon vill ha rent i burarna av två anledningar, hundarna och kunderna.
Mitt emot stallet finns en stor hundgård med äppelträd i. Där i leker Helge, som precis har badat i vattenskålen, tillsammans med schäfertiken Chicca. Är det riktigt varmt orkar inte hundarna leka. Vissa hundar går bra tillsammans, andra gör det inte. Även om Chicca gillar Helge har hon en och annan fiende på pensionatet.
Hon rivstartar iväg efter en blå boll som Gunilla kastar åt henne. Helge är inte långt efter. Dagmatte pratar hela tiden med hundarna medan hon kastar bollen åt dem. De får springa av sig i rastgården mellan 15 och 20 minuter.
Chicca hugger förstrött efter en fluga och hänger med svansen. Gunilla tror inte att Chicca riktigt tål den cortisonbehandlingen som hon får för sina ryggproblem. Hennes nuvarande husse och matte tog hand om Chicca när hon blivit övergiven och levde i total misär. Nu mår hon bättre och vill gärna vara med och skoja med de andra hundarna.
Gunilla kan aldrig släppa jobbet helt, utan tänker hela tiden på hundarna. På gott och ont. Hon är deras andra matte och pensionatet deras andra hem. Om någon annan jobbar ringer hon och kollar så allt går bra.
I sommar ska hon unna sig en veckas motorcykelsemester på Bornholm. Dit får inga hundar följa med. Hennes egen får väl ta in på pensionat ...
Så jobbar vi med nyheter