Hundar sökte efter brandorsak i Hageby

För polisens kriminaltekniker är det omöjligt att leta efter fynd i brandresterna på Plåtslagaregatan. Det finns nämligen inget brännbart material kvar eftersom räddningstjänsten lät hela taket på hyreshuset, där 86 personer bor, brinna upp.

– Hunden är vårt enda hopp, säger kriminaltekniker Per Larsson, som ansvarar för den tekniska undersökningen av branden på Plåtslagaregatan i Hageby, på onsdagen.

I Sverige finns det idag tio brandhundar, som är specialutbildade på att leta efter brännbara vätskor som tändvätska, bensin eller diesel.

– Det finns inga garantier men i 80-85 procent ger det markerade materialet utslag på SKL, säger polisens hundförare Lars Ekström från Uppsala som på onsdagen kommer till Norrköping med sina hundar Zonic och Kenzo.

Zonic är sprallig men fokuserad när han släpps ut ur bilen. Personer utanför den avspärrade brandplatsen försöker hälsa på labradoren.

– Nu vill han bara jobba, klargör Lars Ekström och styr kosan upp på taket tillsammans med sin ivriga hund.

Per Larsson tar dem med upp på den västra delen av hustaket, mot Hagebygatan, där branden startade.

– Det var här det brann när räddningstjänsten kom hit på onsdagskvällen, säger Larsson och berättar att det är tredje gången det brinner i ett hyreshus i Hageby på kort tid.

Med den känsliga nosen och svansen konstant viftande söker hunden igenom allt bråte, på jakt efter brännbara vätskor. Efter en halvtimme, utan några fynd, tar de paus.

– Jag tror att det brunnit för mycket, det är nästan bara aska kvar, inget organiskt material att undersöka, säger Lars Ekström.

Zonic är bara tre år och rätt ny som brandhund.

Hoppet sätts därför till hundförarens tolvåring Kenzo, en flatcoated retriever, som innan han blev brandhund var en mycket duktig narkotikahund.

– Erfarenhet är en viktig faktor i det här jobbet, säger Lars Ekström och berättar att Kenzo snart går i pension.

Per Larsson står på taket redo med plastpåsar, att lägga ner brandmaterialet i.

– Det är gasen från den brännbara vätskan som analyseras av SKL, så det gäller att försluta påsen väl, säger Per Larsson.

Men inte heller den äldre jycken hittar någon brännbar vätska. Så nu finns här inget mer för kriminalteknikerna att gräva i.

– Jag lämnar därför över till utredaren, säger Per Larsson.

Det nu polisens förundersökningsledare som får jobba vidare med ärendet, som rubriceras som mordbrand, bland annat genom att förhöra folk.

– Även om vi hade lyckats bevisa att branden var anlagd så hade vi inte haft någon gärningsman. För det finns ju inga fingeravtryck kvar, säger Per Larsson.

För att kunna hitta en gärningsman krävs, enligt Per Larsson, oftast att personer har sett någon på platsen.