"Hultsfred i miniatyr"
NORRKÖPINGFem lysande stjärnor av fem möjliga för Kalas-premiärenKent ****Thåström ****Hellacopters ** Betygen för de tre stora akterna på Kalas-premiären ger ett matematiskt snitt på 3,3. Men det totala intrycket av festen i Folkets Park i fredags kan inte bli något annat än fem lysande stjärnor av fem möjliga.
Jocke Berg, sångaren i Kent, fick publiken att njuta. Eskilstunagruppen och de övriga artisterna var mycket nöjda efter turnéstarten i Norrköping. FOTO: SUSANNE LUNDBÄCK
Foto:
Jämfört med förra årets Kalas på Holmentorget (som också var bra) har arrangemanget gått framåt flera steg.
Oavsett vad man tycker om att tävla i musik, är det svårt att undvika att jämföra de två riktigt stora tungviktarna - Kent och Thåström. Och i Norrköping blir det dött lopp mellan de båda giganterna.
<b>8 200 på plats</b>
Eskilstunas största rockers har i Norrköping fördelen att gå på sist och när bandet strax före elva tar plats på scenen framför en enorm vit tiger är nästan samtliga 8 200 Kalas-besökare på plats. Förutsättningarna för att göra en klassisk spelning är perfekta i den sköna sommarkvällen.
Sångaren Jocke Berg räknar in "Sundance Kid", fortsätter med "Pärlor" och allsången ekar nog nästan till Hagnestahill. Kent blandar gammalt och nytt och för mig som inte riktigt fastnat för den lite slimmade, radioanpassade stilen på Vapen & Ammunition, känns låtarna från de tidigare skivorna bäst - även om "Socker" självklart är en av bandets bästa sånger någonsin.
<b>"Sverige" en kalkon</b>
En riktigt stor invändning har jag mot Kents spelning: "Sverige" är en kalkon. I ett överpretantiöst försök att skriva en "Öppna Landskap" har Jocke Berg totalt slagit knut på sig själv.
Slagit knut på sig själv har nog Joakim Thåström också gjort vid några tillfällen under karriären. Men 2002 är han i högform. Punklegendens set domineras av låtar från de två senaste skivorna Mannen som blev en Gris och Det är ni som är de konstiga det är jag som är normal (puh... långa skivtitlar är han en hejare på) och blandas upp av några Imperiet-låtar och två Ebba Grön-låtar ("Sheisse" och "Vad ska du bli?").
<b>Kompromisslös</b>
Thåström är helt kompromislös på scenen. Vare sig det handlar om långsamt, akustiskt malande eller stenhårt, larmande industrimangel löper han hela linan. Långt bättre än när jag såg honom senast, i Linköping för ett par år sedan.
Karl"n har onekligen en unik förmåga att fånga en publik.
<b>Förband</b>
Hellacopters fick fyrtio minuter tidigt på kvällen och gjorde inget större väsen av sig. Visst har man ett knippe utmärkta rocklåtar, men i Folkets Park kändes de verkligen som ett förband. Lägre volym, mindre folk och ett ganska slentrianmässigt framträdande.
Slutligen: uppkomligarna Mando Diao gjorde en mycket stabil spelning på den lilla scenen. Borlängebandets målsättning att bli Sveriges största band är möjligen en aning optimistisk, men visst kommer vi att få höra mer av Mando Diao.
Så jobbar vi med nyheter