Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hörsalen blev ormhus

För två dagar blev Hörsalen ett varmt och fuktigt tropikhus. Under platslock, i fryslådor eller i akvarium ringlade vackert tecknade ormar både farliga och ofarliga. Ett bra husdjur för den som är allergisk men det kräver rätt handlag.

Mark O'Shea från tv-programmet Big Adventure har varit intresserad av ormar ända sedan han var åtta år. Den lilla nordamerikanska ormen är helt ofarlig men försöker inte bita honom en enda gång.  – Med rätt handlag blir inte ormen skrämd och då biter den inte, förklarar han.
FOTO: JANNE FORSBY

Mark O'Shea från tv-programmet Big Adventure har varit intresserad av ormar ända sedan han var åtta år. Den lilla nordamerikanska ormen är helt ofarlig men försöker inte bita honom en enda gång. – Med rätt handlag blir inte ormen skrämd och då biter den inte, förklarar han. FOTO: JANNE FORSBY

Foto:

NORRKÖPING2003-11-10 06:00
I händerna håller Mark O'Shea från tv-programmet Big Adventure en mysig orm från Nordamerika. Han är en av föredragshållarna som har stor reptilvana. Sedan åtta årsålder har han intresserats av reptiler och håller med vana händer den slingrande ormen. Ofarlig men visst kan den bitas.
- Det känns mindre än när en katt biter dig och är helt ofarligt, ler Mark O'Shea och förklarar att ormar bara bits om de blir skrämda eller jagar ett byte.
Den är len och mjuk i skinnet, inte alls hal och kall och är faktiskt riktigt gullig. Men runt hörnet finns både skallerorm och sandhuggormen, Europas farligaste orm. Utanpå plastlådan sitter ett dödskalletecken som upplyser om dess farlighet.
För tolfte året i rad har Norrköping Symposium 2003, årets reptilhändelse. Hörsalen fylls med vänner av ödlor, ormar och sköldpaddor. Det är djur uppfödda i fångenskap, de djuren som bäst klarar av och fungerar i fångenskap. Att tillfångata vilda reptiler och sälja dem till fångenskap är Mark O'Shea tveksam till.
- De vilda djuren är vana vid andra förhållanden och fungerar inte lika bra i fångenskap, konstaterar han.
Själv har han idag inget husdjur. Hans många resor sätter stop för det. Istället möter han många både farliga och ofarliga djur ute i naturen.
- Men vi gör inget program om dem bara för att visa och skämma människor utan det ska vara en intressant historia runt djuret, förklarar han och berättar om en ödla med grönt blod som inte blev biten av Malariamyggor.

Starkt gift
Men oftast handlar det om större reptiler, ormar eller krokodiler. Under sina 46 år har han blivit biten av giftormar vid ett flertal tillfällen och tål inte längre det motgift som måste tas för att förhindra spridningen av det ofta dödliga ormgiftet. Men han ser inte sin egen position som den mest utsatta på expeditionerna runt om i världen.
- Bakom mig går en kameraman som bara ser mig genom linsen och inte var han själv sätter fötterna eller ljudkillen som bara hör vad jag säger och inte vad som finns runt om eller om någon ropar att han ska se upp, förklarar han.
Med på resorna finns en läkare dels för att hjälpa filmteamet men också för att få ner en eventuell allergireaktion hos Mark. Han berättar om en resa till en ö utanför Brasilien där det finns extremt giftiga ormar och enormt många olika sorter. Eftersom det inte finns råttor på ön är ormarna specialiserade på att döda fåglar och måste därför ha ett så starkt gift.
- I råttan sprutar de in sitt gift och så springer den en bit innan den dör och ormen hittar den på spåret. Men en fågel kan den ju inte släppa utan giftet måste döda omedelbart, förklarar han och berättar om ormar som fanns både i träd och på marken.
- Det var lite jobbigt, ler han.
Under intervjun trängs människor runt Mark O'Shea, sträcker fram vykort eller böcker som han ska signera. Det är hans andra besök i Norrköping men han ser aldrig mer än alla de massor som drömmer om att få träffa honom. För i reptilkretsarna är han ett stort namn. Och än planerar han inte att lägga av.
- Jag ska skriva min biografi och då måste jag väl göra ett uppehåll, men lägga av helt vet jag inte om jag gör, konstaterar han.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!