Therese Öjebo bor tillsammans med sin familj i en högt belägen villa i Svärtinge. Hon har sedan barnsben varit intresserad av trädgårdarbete men under pandemin har intresset intensifierats.
– Jag har nog förstått hur mycket det här intresset betyder för mig under pandemin. För mig är det återhämtning, säger hon.
När hon öppnar upp trädgården för allmänheten kommer det till en början vara tulpaner som gäller. Under snö och hundsäkert galler väntar just nu hennes tulpanlökar på att visa sig.
– Planen är att det blir tulpaner till våren och snittblommor i sommar. Lite finare sorter av allt möjligt, till exempel dahlia och solrosor.
Idén till det hela började med ett något udda önskemål från dottern, berättar hon.
– Hon ville sälja insekter, närmare bestämt gråsuggor, för att få ihop lite pengar till målardukar. Jag föreslog att vi istället kunde plocka blommor och sälja vid vägen. När jag märkte hur stor efterfrågan det fanns drog jag på lite extra när jag skulle köpa tulpaner till mig själv. Vips hade jag köpt 5 000 tulpanlökar som jag planterade i höstas.
Folk har redan visat stort intresse för projektet som hon kallar för Öjebotaniska trädgården.
– Jag berättade om det här i Norrköpingsgruppen på Facebook och inlägget fick över 1 800 delningar. Det var nog lite mer än vad jag hade tänkt mig, säger hon och skrattar.
– En husbilsförening från Lidköping ville komma hit med tjugofem husbilar men det tror jag inte kommer få plats på uppfarten...
Till hösten ska Therese ta ännu ett steg för att utveckla sina trädgårdskunskaper. En distansundervisning till trädgårdsmästare står på agendan.
Planen är att kombinera studier med arbetet som undersköterska på Vrinnevisjukhuset. Ett yrke som minst sagt har varit kämpigt under pandemin.
– Det har varit jättetufft. Man har hela tiden hoppats på en ljusning men nu vågar jag inte tro på det längre.
– Det jobbigaste är såklart att se alla sjuka som hungrar efter luft. En stor del av det är också att ta hand om oroliga anhöriga som inte får komma in och hälsa på sin sjuka familjemedlem.
Även om det kan kännas som evigheter sen så minns Therese väl hur det var när pandemin först bröt ut.
– Det var världens chock. En helg när jag jobbade på infektionsavdelningen hade vi ungefär fem patienter med covid på vår avdelning under det första dygnet. Två dagar senare var det fullt.
– Då kändes det nästan som att man var i en krigszon. Det öste in patienter som var jättedåliga men man hade knappt tid att kolla hur de mådde. Man sprang runt och släckte de största bränderna.
– Då trodde jag ett tag att jag inte skulle palla med det. När jag kom hem en kväll under den tuffaste perioden ville jag inte sova för jag visste att jag skulle få uppleva allt på nytt när jag slöt ögonen. Men även om det låter hemskt så vänjer man sig.
En blomsterfylld vår är något som hon tror att många behöver just nu.
Det positiva mottagande som hennes affärsidé har fått tror hon i mångt och mycket hänger samman med pandemin.
– Den här tiden har varit så oerhört tuff för många så jag tror verkligen att folk kan behöva lite vardagslyx.
Det enda som skulle kunna sätta käppar i hjulet nu är rådjuren.
– Vi har klarat oss än så länge! Peppar, peppar...