58-åringen led av utbrändhet och långvarig depression och hade därför inte arbetat under 13 år. Under upprepade tillfällen försökte hon med olika rehabiliteringsformer utan någon märkbar effekt på hennes arbetsförmåga. Läkare intygade att kvinnan led av utmattningssyndrom, depression och ångestneuroser och att hennes förmåga att kunna arbeta bedömdes som låg.
AvslagNär Förvaltningsrätten i Linköping beslutade angående hennes ansökan ansågs det inte vara kvinnans sjukdom orsakade hennes nedsatta arbetsförmåga, snarare hennes brist på motivation till rehabilitering. Därför avslogs kvinnans ansökan. Kvinnan fick även avslag hos Försäkringskassan. De ansåg att hennes arbetsförmåga inte var ihållande nedsatt och menade att hon på sikt eventuellt skulle kunna ha ett anpassat arbete på deltid med hjälp av rehabilitering. I juni i fiol avled kvinnan, omkring ett år efter avslaget. Därefter drev hennes anhöriga vidare ärendet. I juni i år togs målet upp i Kammarrätten. De bedömde att ytterligare rehabilitering inte hade varit meningsfull på grund av flera rehabiliteringsförsök som inte hade lyckats samt det ihållande sjukdomstillstånd som kvinnan hade. Kammarrätten beslutade att ge kvinnans dödsbo rätt till full sjukersättning då de bedömer att kvinnans bristande motivation kan ha berott på hennes sjukdomstillstånd.