I januari fick Johanna Wallin, utbildad formgivare som driver designföretaget Knit2Use i Norrköping, mästarbrev i handstickningsyrket av Sveriges Hantverksråd.
Hon valde att få delta i den årliga utdelningsceremonin i Blå Hallen i Stockholm – men i år blir den digital på grund av den pågående pandemin.
Hantverksrådets uppmaning till deltagarna var då att låta någon filma när de går nerför en annan trappa och skicka in filmen till den digitala utdelningen, den 4 november. Johanna Wallins val föll på Stadsmuseets trappa då museet betyder mycket för henne.
– Sedan jag flyttade hit 1986 har jag hängt här på Stadsmuseet. Det är både fantastisk inspiration och många trevliga utställningar. Genom årens lopp har jag varit med på många julmarknader och haft kurser och workshops här, säger Johanna Wallin.
Stadsmuseets arkiv var också till hjälp när hon gjorde sin senaste bok, "Sticka nordiska mönster".
Johanna Wallin, 58, som drivit sitt företag Knit2Use i Norrköping i 16 år, är välkänd i stickningskretsar. Genom sina kurser och böcker inspirerar hon andra. Hon tar fram nya mönster och formger nya plagg.
– Jag säljer väldigt sällan färdiga plagg. Jag gör det, men då är det ofta vid specifika tillfällen. Stickning är ett sådant långsamt hantverk, så det är inte så ofta man säljer färdiga stickade plagg. Mestadels stickar jag för böcker, beskrivningar och kursverksamhet.
– Det är ett så enkelt hantverk som man kan göra så mycket med, säger Johanna Wallin om stickning.
– Man behöver nästan ingenting, du behöver garn och två stickor och så kan du göra precis vad som helst med det. Du kan sticka allt från ett par vantar till en cykel, säger Johanna Wallin som faktiskt stickat en cykel en gång, men en som bara är några decimeter stor.
Ett mästarbrev är en kvalitetsstämpel. Johanna Wallin är nu en av endast tre mästare i stickning i Sverige. Förr i tiden hade hon inte kunnat få ett mästarbrev, då hon är kvinna, berättar hon.
– Det känns väldigt roligt, säger hon om att få mästarbrevet. Det är också något att förmedla vidare, för vi är en del av traditionen. Vi har någonting med oss från tidigare generationer och vi jobbar med det nu, och vi för vidare till nästa generation, så vi är en station på vägen. Det känns fint att vara det.