Dagen innan hade hon råkat bryta ett finger. Efter att ha klivit av tåget i Norrköping blev hon därför tvungen att ta vägen förbi Sandbyhovs vårdcentral för att låta en läkare titta till fingret innan hon lite försenad kunde återanslutna till gruppen från The Worlds childrens prize for the rights of the child som redan tagit plats i klassrummet. Gruppen bestående av jurymedlemmar, dansare och tolkar samspråkade och svarade på elevernas frågor och de två unga dansarna Reece Chloe Lewis och Siko Akin Nkonyana från Sydafrika bjöd på en kort uppvisning innan Phymean Noun skrattande kom och viftade med sitt bandagerade finger.
Sedan berättade hon sin historia om sin dramatiska uppväxt och hur hon bestämde sig för att aldrig sluta kämpa och för att även kämpa för andras rättigheter. En kamp som för hennes del började när hon vid fyra års ålder tillsammans med sin familj fördes bort av röda khmererna.
– I fyra år levde vi i skräck och trodde att vi skulle bli dödade, säger hon och berättar att hon inte fick gå i skolan.
Phymean Noun drömde om att en gång få gå i skolan och vid åtta års ålder blev drömmen sann.
– Min mamma var min hjälte. Hon lärde mig att ha mod, att vara snäll mot andra och att aldrig sluta kämpa.
När Phymean Noun var 15 år dog hennes mamma.
– Då var jag helt ensam och var tvungen att ta hand om min lillasyster, säger Phymean Noun som aldrig gav upp.
Hon fortsatte att utbilda sig och berättar att utbildning och kunskap är nyckeln till framgång. Efter sin utbildning fick Phymean Noun jobb på FN.
– Tidigare hade jag ingenting, jag hade ingen mat och fick inte gå i skolan. Nu har jag jobb, mat och jag kan göra massor av saker som att resa till exempel.
I Kambodjas huvudstad Phnom Penh träffade Phymean Noun en dag på några barn som började äta på resterna av den kyckling som hon slängt.
– Stopp, stopp sluta att äta av den, sa jag till dem, säger Phymean Noun och förklarar att hon då bestämde sig för att hjälpa dessa barn.
Hon använde sina egna sparpengar för att starta en skola och idag har det blivit tre skolor där det sammanlagt går 1345 elever. Phymean Noun berättar att skolan även tillhandahåller mat och sjukvård och hon har sett hur barnen har förändrats.
– Innan de gick i skolan var de arga, de slog varandra och de var inte lyckliga. De svor också och sa fula ord, men efter att de kommit till skolan förändrades de och de pratar vårdat. Jag tror att de kommer att få en bra framtid.