I juni 2020 försvann den svart- och vitfläckiga katten från sitt hem i Norrköping. Där hade den bara bott i några veckor sedan flytten gått från Värmland.
– Han sprang ut med den andra katten och sedan var han borta! Jag var ute och ropade och letade men han var puts väck, berättar Ann-Sofie Leverström.
Tiden gick och till slut flyttade hon tillbaka hem till Värmland.
– Han var fyra år när vi flyttade till Norrköping, så jag tänkte att han kanske hade kunnat springa hem till Värmland. Ibland stod jag här och kollade upp i skogen och ropade.
Var Samson tagit vägen är det ingen som vet, men nu visar det sig att han började dyka upp på Himmelstalundsområdet för ett par år sedan.
– Vi har sett honom här till och från, berättar Dilia Cantillo Valencia, elevassistent på Himmelstalunds utbildningscentrum.
De antog att katten hörde hemma där någonstans, men de senaste månaderna var den där allt oftare. Då förstod de att något inte stod rätt till.
Eleven Sara Ajanovic, som arbetar extra på katthemmet Fiahemmet, hörde med sina kollegor om råd. De kom fram till att det bästa var att fånga in katten. Men det var lättare sagt än gjort. Två veckor, en särskild kattfälla och regelbundna inspektioner tog det.
Till slut var dock katten infångad och togs till Fiahemmet. Där kunde de konstatera att katten var chippad och att de därmed kunde spåra ägaren.
Hemma i Värmland fick Ann-Sofie plötsligt ett sms:
– "Hej, jag är volontär på Fiahemmet..." stod det och jag tänkte först att det var något reklamutskick eller så, men sedan så läste jag vidare och... va?!
Det var katten Samson som var hittad – efter fyra och ett halvt år.
Ann-Sofie kastade sig i bilen för att åka till Norrköping och återse sin vän. Och där var han, såg nästan ut som vanligt – förutom att pälsen var väldigt tovig.
Samson fick följa med hem till Värmland igen. Där busar och leker han nu med sin hundkompisar igen.
– Han kommer när jag ropar hans namn, så han vet vad han heter. Det är helt fantastiskt! Jag kan inte tro att det är sant, efter fyra och ett halvt år, säger Ann-Sofie.
Att gå ut, det är dock Samson inte särskilt sugen på.
Han kanske fått nog av att vara ute?
– Hoppas det, haha!
Hemma i Norrköping är Sara glad att allt fick ett lyckligt slut. Och hon har lärt sig att alltid lyssna på magkänslan.
– Om det är något som inte känns bra ska man lita på det. Om man är osäker på om ett djur är hemlöst kan man alltid kontakta en organisation, säger hon.