Hjälplösheten är tung att bära
NORRKÖPING? Jag har inte hört något från min mamma på en vecka. ?Om jag dör så ta hand om dig själv. Glöm mig inte? sa hon då. Jag kan inte sova på nätterna för att jag är så orolig för henne.Det säger Mohnad Ibrahim, som är 22 år och kom till Sverige från Irak för 1,5 år sedan.
Sarha Mizhel, Mohnad Ibrahim och Ziad Jamil kommer från Irak. Kvar där finns många nära släktingar och oron för vad som ska hända dem är stor. FOTO: ROBERT SVENSSSON
Foto:
Alla tre kommer från Irak och har många släktingar kvar där, flera bor i Bagdad. Det har gått mer än en vecka sedan de första bomberna föll över Irak.
Mer än en vecka med ständiga tv-bilder direkt från kriget. Kriget känns till en början väldigt avlägset då folk pratar, skrattar och skramlar med te- och kaffekoppar runt omkring vid de andra borden. Utanför fönstren lyser vårsolen, som lockar fram leenden på många av de förbipasserande.
? Vi pratade med min mormor häromdagen när samtalet plötsligt bröts. Samtidigt såg vi på tv hur bomber föll, berättar Sarha Mizhel.
<B>Lämnat Bagdad</B>
? De vågar inte gå till skyddsrummen som finns, efter det som hände under Gulfkriget då ett skyddsrum bombades. De går ner i källaren eller till tillfälliga skyddsrum som de byggt själva, säger hon också.
Plötsligt kommer kriget nära, väldigt nära, trots att vi sitter vid ett bord långt därifrån, skyddade och trygga.
? Några anhöriga till mig har flyttat en bit ut från Bagdad. Andra släktingar har berättat för dem hur en missil föll bara
några hundra meter från deras hus. Alla fönster i huset
var krossade, berättar Ziad Jamil.
Mohnad Ibrahim har svårt att uttrycka vad han känner på svenska så Ziad Jamil hjälper till att översätta. Det enda Mohnad kan tänka på just nu är sin mamma.
? Jag vet inte var hon är någonstans. Bara Gud vet. Jag har inte kunnat få någon kontakt med henne sedan kriget bröt ut. Jag vet bara att hon sa att hon och min farbror skulle fly från Bagdad. Det sa de när jag pratade med dem dagen före bomberna föll.
Han berättar att hans mamma är ensamstående, hans pappa dog i kriget mellan Iran och Irak. Nu känner han sig helt knäckt av ovissheten och skulle så gärna vilja få höra hennes röst, få vet att allt är bra och kanske kunna hjälpa på ett eller annat sätt.
<B>Känner hjälplöshet</B>
Just hjälplösheten tycker de alla är enormt frustrerande.
? Men även om jag kunde göra något eller säga något till ledarna skulle det inte hjälpa. Inte ens den högsta makten i världen, FN, lyckades, säger Sarha Mizhel.
? Men om jag hade möjlighet skulle jag vilja tala med Göran Persson och säga ett och annat till honom. Fast jag vet att han bara skulle lyssna och inte göra något, säger hon, och slår uppgivet ut med händerna.
De följer det som händer via flera arabiska tv-kanaler.
Det är där sanningen visas, den finns inte på BBC eller CNN menar de.
? Första natten tittade jag hela tiden. Jag sov nog bara en timme. Det gick inte att sova. Jag brukar inte bli så här berörd av krig, men nu bara grät jag, säger Sarha Mizhel.
Ziad Jamil tittar på tv-sändningarna så mycket han kan. Han söker också information på internet.
Mohnad Ibrahim säger att han tittade mycket mer i början. Nu orkar han knappt se bilderna längre. De blir allt hemsk-are.
<B>Strider för sitt land</B>
Trots att många irakier har flytt Saddam Husseins regim kan de inte acceptera det som Bush gör. De tror inte för ett ögonblick på att han är där för Iraks folk.
? Jag tycker inte om Saddam Hussein. Vi strider för vårt land, för vår heder och våra familjer, inget annat. Men vi vill hellre ha kvar Saddam än få dit någon utlänning, någon västerlänning, säger Mohnad Ibrahim.
? Jag är kanske mer svensk än irakier, men jag kan inte acceptera att det här sker mot mitt hemland. Jag hade planer på att åka till Irak, kanske bosätta mig där, säger Sarha Mizhel.
De kommer in i en diskussion om krig kanske ändå kan vara bra. Om man nu bara hade gett sig på Saddam och civilbefolkningen inte hade drabbats vill säga. Men Ziad Jamil är mer tveksam till det än de andra.
<B>Mamma lider</B>
Sarha berättar att det jobbigaste för henne just nu är att se hur hennes mamma lider.
? Det knäcker mig att se henne när hon tittar på tv-sändningarna. Jag var själv så liten när vi lämnade Irak, men hon har sina föräldrar där. Hon känner sig så hjälplös när hon ser på tv. De tre sista dagarna har hon varit sjuk. Hon bara ligger framför tv:n och gråter.
Men att något skulle bli bättre i Irak på grund av det Bush gör tror ingen av dem på. Snarare att det blir värre, som när sanktionerna infördes 1991 efter förra kriget. Sanktioner som lett till mängder med människors död då de inte får medicin eller mat. De är också rädda att fler och fler länder ska hamna i krig.
? Jag ser två lösningar. Antingen får USA tillbaka förnuftet och deklarerar eld upphör. Eller så blir det mycket värre. Det sprider sig till andra länder och USA tar till kärnvapen för att avsluta det, säger Ziad Jamil.
? Se på Afghanistan, har det blivit bättre där för folket sedan USA kom dit? säger Sarha Mizhel.
Hon tror definitivt att det här kriget kommer att sprida sig.
? Men USA kommer att krossas till slut. Den tiden väntar vi på även om den dröjer.
? Vi vill inte att någon dör, för vi vill inte ha ett krig. De amerikanska soldaterna är också människor. Men visst känns det ändå bra när man ser att även USA förlorar soldater, säger Sarha Mizhel.
Så jobbar vi med nyheter