Travar med mediciner och hygienartiklar fyller lägenheten i Haga, där Andrej Mishko förbereder en ny hjälpsändning till sina landsmän.
Rysslands invasion av Ukraina inleddes i gryningen den 24 februari 2022. Ukrainarna håller fortfarande emot, tack vare vapen från väst. USA och EU stödjer fortfarande landet med enorma mängder pengar, men det finns tecken på att den enade fasaden börjar krackelera. Det grymtas både i Europa och på andra sidan Atlanten.
Den förre snickaren Andrej Mishko är ingen krigsflykting. Han lämnade Ukraina redan 2003 och bor tillsammans med sin hustru Marina i stadsdelen Haga. Senast han besökte sitt forna hemland var i oktober 2021, bara några månader innan ryssarna gick över gränsen i ett misslyckat försök att nå och överta Kiev på bara några dagar.
Han ursäktar röran i bostaden. Snart ska ännu en hjälpsändning skickas iväg via Polen och papperslådorna svämmar nästan över med olika produkter som privatpersoner, företag och andra skänkt.
– Många verkar ha glömt bort att det fortfarande pågår ett krig i Ukraina, men jag vet att behovet är väldigt stort. Jag är tacksam mot alla som vill bidra, säger Andrej och visar oss några av förpackningarna.
– Det är stor brist på apoteksvaror därborta i östra Ukraina där jag kommer från. Det finns affärer och annat, men det är svårt att få in nya varor i landet.
Själv har han fullt förtroende för budfirman som transporterar varorna från Norrköping till Charkiv, som är den näst största staden i landet efter huvudstaden Kiev. Lastbilen går en gång varje vecka och försändelserna kostar 20 kronor per kilo.
– Vi vet att grejerna kommer fram. Våra kontakter tar emot och skickar tillbaka bilder så att de som skänkt saker också kan se att de hamnat där de ska, berättar Andrej som har kontakter i en kyrka som han tidigare varit engagerad i.
Några av medicinerna som skickas till Ukraina har egentligen gått ut, men det spelar ingen roll. I Ukraina kommer de till stor nytta. Det gör också alla hygienartiklar och blöjor som donerats.
Andrej Mishko inser att det kan vara svårt för vanliga svenskar att behålla fokus på Ukraina. Inte minst efter den nu pågående konflikten i Mellanöstern, dit svensk mediaintresse förflyttats.
– Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Ukraina, men jag hoppas såklart att människornas lidande ska upphöra snart. Det har varit så oerhört svårt för framför allt barn och gamla. Många vuxna har ju lämnat landet och jag är inte säker på hur många som kommer att återvända när kriget tar slut. Många har rotat sig i bland annat Sverige och i Norrköping. Det bor ungefär 300 här, säger han.
Hur kommer det att sluta, tror du?
Andrej suckar och tänker efter ett tag innan han svarar:
– Ryssland kommer inte att ge sig. Det kommer nog inte att sluta så bra för Ukraina, landet töms på folk och riskerar att förlora stora landområden. Kharkiv kan bli ryskt, det ligger bara några mil från gränsen. Själv struntar jag faktiskt i territorium, jag bryr mig om människorna. Jag ser kyrkogårdarna som växer enormt därborta, 20-åringar som skövlas som av liar ligger begravda. Ukraina förlorar generationer av människor.
Andrej kan inte stoppa krig men han kan göra livet lite bättre för dem där hemma genom sina hjälpsändningar från Norrköping.
– Min förtjänst är ingenting. Jag är bara en leverantör, säger han blygsamt.