Hit körde häståkarna med stadens sopor på 40-talet
NORRKÖPINGHit ut for stadens häståkare under 40-talet för att lämpa av sopor från både hushåll och restauranger.Vi har nu saker att berätta om den oansenliga plats, där Plantagens handelsträdgård ska uppföras. Faktiskt finns här, har det nu visat sig, flera skärvor god Norrköpings-historia!
Här gick gamla Riksettan, på 40-talet med soptipp på båda sidor. Einar Eriksson var själv med och körde. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto: Fotograf saknas!
I tisdags skrev vi om hur Norrköpings kommun, innan bygget av Plantagen kan inledas, måste sanera bort 12.000 ton massor - som man inte vet varifrån de härrör.
De som nu hört av sig till Folkbladet är dock förvånade över, att kommunens ansvariga ska behöva ställa sig sådana frågor. Här var nämligen, i varje fall under 40-talet, en högst kommunal soptipp.
Fast det var inga stora kommunala sopbilar som körde dit, det var ju inte alls som nu. Utan här hade enskilda fastighetsägare, som det fanns många av, gjort upp med olika åkare om sin sophämtning. Som då skedde med häst och liten sopvagn.
<b>Avfall till svinen</b>
Först ringer Robert Andersson från Skärblacka och berättar om hur han mot slutet av 40-talet jobbade på Herrebro gård.
- Då hade vi avtal med krogar i stan, med Nordstjärnan, Kronan och Druvan, om att få hämta deras matavfall åt våra svin.
- I gengäld körde vi då deras sopor till den här tippen. Där var stora hålor, och det var stan som skötte om det. Det gick nån gubbe där med en grep, han öste och jämnade till.
<b>Många häståkare</b>
Einar Eriksson, Norrköping, körde sopor till "Sandbyhovstippen", som han kallar den, under flera års tid - kanske var det 1946-49. Vi stämmer träff med honom på platsen, alldeles intill Onoff.
Om vi nu först tänker oss, hur det såg ut då för ett halvt sekel sedan, så fanns då inte Sandbyhovsrondellen - den som sträcker sig under järnvägen - utan det var en enda passage för vägen under spåren.
Detta var då Riksettan mot Stockholm, med något annan sträckning än den senare E4. Från genomfarten under järnvägen fortsatte den i vad som nu finns kvar som en stenig grusväg genom grönområdet, som denna artikel handlar om.
En gång i tiden hade marken här använts som grustag.
Hålen kom sedan att användas till att lassa sopor i, och i slutet av 40-talet var här soptipp på båda sidor. Åt vänster fram till järnvägen, åt höger bort över det som längre fram i tiden skulle bli E4.
Riksettan löpte sedan vidare i det som numera är Koppargatan, som ju sträcker sig förbi Onoff och vidare ner genom Ingelstaområdet. Nu var det, vidare, som så att i 60 års tid drev Einars pappa, Algot Eriksson, handelsträdgården Katterumstorp som hade sina ägor runt nuvarande Fiskebyvägen.
<b>Körningar i stan</b>
Åtta barn trängdes i torpet på ett rum och kök, där Einar kom till världen 1931.
Intäkterna drygades ut med körningar i stan, och det var dem som Einar kom att ägna sig åt mot slutet av 40-talet.
- Vi körde med häst och vagn, hästen hette Balder. Bland annat hade vi nästan alla fastigheterna längs Tunnbindaregatan.
Ofta hjälptes far och son åt. Dels tog de hand om latrinerna från alla utedassen och körde deras innehåll till handelsträdgården. Och dels tömde de över soporna i sin flakvagn och körde ut dem till Sandbyhovstippen.
<b>Kallt att köra</b>
- Två gånger i veckan hämtade vi soporna och jag har för mig, att vi tog allt som vi hade på Tunnbindaregatan i ett lass. På vintern var det kallt att sitta och köra ända ut till tippen, fruktansvärt kallt.
- De var två som jobbade på tippen, en av dem hette Ahlström. Det vet jag därför att hans son var gift med min svågers syster. Ibland kunde de där gubbarna vara hur bra som helst, men ibland var de hur vresiga som helst.
Einar minns vidare, att innan Sandbyhovstippen togs i bruk var han med om att tippa sopor vid Himmelstalund, platsen tycks ha varit ungefär vid den nuvarande minneslunden.
Efter Sandbyhov följde en tipp vid Borgs tegelbruk, men i den vevan slutade Einar med de här körningarna.
Då i slutet av 40-talet fanns, kan han berätta, fortfarande gott om häståkare i stan. Många av dem var privata medan Norrköpings stad, som han minns det, hade fyra egna åkare i sin tjänst.
<b>Snart gjort sitt</b>
Bilarna i stadstrafiken var då inte fler än att det gick bra att samsas med dem.
Men under 50-talet skulle bilismen helt ta över, snart nog hade de gamla häståkarna gjort sitt.
I dag växer det bitvis frodigt på de här gamla tippområdena, som också har en nivå någon eller några meter över omgivningarna.
En mycket oansenlig plats är det förvisso. Men den rymmer fler minnen än man i förstone anar.
Så jobbar vi med nyheter