Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Historien hon inte orkar berätta ens för sina barn

NORRKÖPING
- Jag har inte berättat hela min historia ens för mina egna barn. Det vore för jobbigt.
I går fick Komvux-elever i Norrköping besök av Wadjularbinna som lågmält men intensivt delgav bitar från sitt liv i Australien. Wadjularbinna är resultatet av att en aboriginkvinna för snart 70 år sedan blev våldtagen av en vit man.

Wadjularbinna lämnade spår hos många elever på komvux igår när hon berättade historien om sitt liv. FOTO: ROBERT SVENSSON

Wadjularbinna lämnade spår hos många elever på komvux igår när hon berättade historien om sitt liv. FOTO: ROBERT SVENSSON

Foto:

Norrköping2002-04-16 00:00
ANNIKA JOHNSSON
Att aboriginerna inte har blivit rättvist behandlade sedan den vite mannen anlände till Australien har väl inte gått någon obemärkt förbi. Men Australien ligger långt bort och framför allt det där hände för så länge sedan känns det som.
Men när Wadjularbinna berättades sin historia i den nästa fullsatta aulan i går blev allt så verkligt och också så nära i tid. Först 1976 fick aboriginerna exempelvis rösträtt. Eleverna i aulan fångades av hennes berättelse om hur aboriginerna drevs från sina hem och många mördades. När Wadjularbinnas tårar började rinna var det inte många som förblev oberörda.
- Min mamma blev våldtagen av en vit man när detta hände. Jag är resultatet av den våldtäkten, sa hon.

<b>Koncentrationsläger</b>
- När jag var drygt tre år gammal blev placerad bland missionärer i vad jag kallar för ett koncentrationsläger. Så växte jag och väldigt många andra aboriginbarn upp. De tog oss från våra familjer, sa hon.
När hon blev äldre fick flickorna i lägret genomföra IQ-tester.
- Jag och en till klarade testet. Det innebar att vi var intelligenta nog att giftas bort med en vit man.
Wadjularbinna blev bortgift med en vit bonde. Hon födde fem barn och levde ett liv som vit kvinna med aborigintjänare i 18 år. Men sedan bröt hon upp.
- Min stora sorg och det kors jag måste bära är att jag valde att skiljas från min man. Men jag var inte vit. Jag är aborigin. Jag kunde inte leva så längre.

<b>Bar på hat</b>
Under en mycket lång tid bar hon på ett stort hat och en enorm ilska mot dem som behandlat henne och hennes folk så illa.
- Men min mamma fick mig att tänka om och släppa dessa tankar. I dag har jag förlåtit dem.
Hon berättade vidare att hon ska skriva en bok om hur aboriginerna har behandlats.
- Men jag kan inte skriva den än. Jag lovade min mamma och mina mostrar att inte göra det förrän de har dött. De orkar inte höra berättelsen om lidandet igen. Min mamma är död men jag hoppas att jag själv inte hinner dö före mina mostrar. I så fall kanske boken aldrig blir verklighet. Men genom att resa runt får jag i alla fall berätta små bitar av det jag har upplevt.

<b>Reser runt</b>
Wadjularbinna är i Sverige på inbjudan av Unesco. Hon reser ofta runt i världen för att berätta sin historia. Och hon är inte tyst i Australien heller.
- Men i Australien möter jag än i dag försvar så fort jag öppnar min mun. Men det är inte de unga som har gjort det hemska mot oss utan deras förfäder. De måste kunna släppa det. Däremot är det upp till dem om det ska bli en förändring.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!