Johanna Roos älskar hus.
Det har hon gjort sedan hon var liten.
– Det är något med hus... De har en karaktär, särskilt gamla hus, säger hon där vi sitter i den gamla industribyggnaden som idag blivit kulturhus med ateljéer.
Det här med hus har egentligen varit en lite hemlig del. Det Johanna Roos har blivit mest känd för är sina organiska mönster i akvarell som pryder alltifrån sporttajts från Stadium till kuddar från Lagerhaus. Ibland ser hon plaggen hon designat dyka upp på någon person på stan.
– Det är jättekul att se när folk bär det på riktigt, men det tar ganska lång tid från att jag gjort mönstret till det färdiga plagget, kanske ett eller två år.
I tio år jobbade Johanna Roos som grafisk designer på Stadium, sportkedjan från Norrköping som slagit igenom ute i landet. Där hamnade hennes mönster på hjälmar, skor och sportkläder. Men för drygt sex år sedan tog hon modet till sig och slutade – hon ville bredda sig och utforska sin egen stil.
I lådorna i ateljén i kulturcentret Hallarna ligger skisser och målningar med hus från Norrköping, Berlin och hemstaden Eskilstuna.
– Den här bilden har jag faktiskt aldrig visat förut, säger hon och håller upp en svartvit teckning där Norrköping ses uppifrån.
– Och här är Eskilstuna. Och Västerås som min man kommer ifrån...
I en av lådorna låg den halvfärdiga målning med röd- och Norrköpingsgula byggnader från innergården där Johanna Roos hade sin första lägenhet i stan. En enkel vy, men som betyder så mycket för henne.
– Det var här jag bodde de första åren i en ny stad, lärde känna många av mina första Norrköpingsbor och fick mitt första barn. På den här innergården har jag stått så många gånger i lekparken och tittat på de här fasaderna, berättar hon.
När det var dags för konstnärer att anmäla sig till att göra årets affisch till Kulturnatten kom Johanna Roos på det: den halvfärdiga målningen från innergården.
– De här färgerna och formerna är så typiska för Norrköping: den brunröda och den gula – som husen i Knäppingsborg.
Idén var att färdigställa målningen och kombinera den med hennes signifikanta akvarellmönster. Johanna Roos skickade in förslaget och väntade. En dag damp ett mejl ner i inkorgen: arrangörerna gillade hennes idé och hon fick uppdraget.
– Jag blev jätteglad och skitnervös – affischen ska ju pryda hela stan!
Runt förberedelserna rådde ett stort hemlighetsmakeri – hon fick strikta förmaningar att inte avslöja någonting.
– Här går ju andra förbi i korridorerna och ser och en del kommenterade att jag nu målade hus – och jag kunde inte säga någonting. Men sen när det blev officiellt så var det några som sa att de misstänkt det, skrattar hon.
Inom ramen för idén har hon fått fria händer. Resultatet är karaktäristiska Norrköpingsbyggnader med raka linjer som mjukats upp med vågiga bladformer i ljusa akvarellfärger. Och nu när den är klar har hon förstått hur pass stort det är att få det ärofyllda uppdraget:
– Jag visste såklart att det var stort, men så här... Massor har hört av sig, säger hon.
Förutom affischen arbetar hon fortfarande med sin typiska mönster och designar kläder och föremål på olika frilansuppdrag. Men nu åker allt fler bilder av hus och byggnader fram.
Kanske kan affischen vara början på ett nytt kapitel för Johanna Roos, där husen får ta mer plats.
– Efter att det här blev offentligt har jag fått en del intressanta meddelanden... säger hon kryptiskt.