Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hemma med livet i behåll

NORRKÖPING
Förra veckan blev 25-årige Mattias Söderman och hans sambo Linda Haglund beskjutna under en safari i Kenya. Mattias träffades av en kula i bakhuvudet. Nu har de kommit hem. De är trötta, glada att vara vid liv och nöjda med resan.
-Vi mår oförskämt bra med tanke på vad som har hänt, säger Linda.

Det var under deras andra safari i Kenya som bussen blev beskjuten. Mattias Söderman och Linda Haglund hann bara vara ute i fyra dagar.
FOTO: NICLAS SANDBERG

Det var under deras andra safari i Kenya som bussen blev beskjuten. Mattias Söderman och Linda Haglund hann bara vara ute i fyra dagar. FOTO: NICLAS SANDBERG

Foto:

Norrköping2001-07-18 00:00
Det är måndagen den 9 juli. I en buss i ett naturreservat i norra Kenya, 20 minuter utanför staden Marsabit, sitter Linda Haglund och Mattias Söderman och slöar. Klockan är strax efter tolv och det är en timme kvar till lunchdags. Bussen, som egentligen är en ombyggd lastbil, har 17 halvtrötta passagerare av olika nationaliteter. De är fjärde dagen på safarin och gruppen är på väg till öknen.
Mattias och Linda sitter längst fram i bussen på höger sida, bakom chauffören. När de har svängt in på en mindre grusväg får de plötsligt får syn på en man som kommer springande mot bussen. Mattias, som sitter närmast fönstret, hinner tänka att det antagligen är ännu en som vill vinka till bussen. Linda trodde att det kanske var någon som behövde hjälp.

<b>Siktar mot chauffören</b>
Då ser de att mannen har någonting svart i händerna. Ett gevär. Fortfarande tyckte de inte att det var någonting konstigt med det, sådant får man räkna med i Afrika. Men då lyfter mannen geväret, siktar på chauffören och avlossar fyra skott.
Det första skottet träffade en femliters vattendunk som stod på golvet i bussen. Nästa skott gick genom två decimeter material och träffade Mattias i bakhuvudet.
- Det kändes som om någon slog mig i huvudet med en hammare och det ringde i örat av smällen. Det tryckte över bröstet och jag trodde jag var skjuten i magen, säger Mattias.
Linda kastade sig ner på golvet när hon hörde det första skottet, Mattias något senare. Mellan dem låg fem andra personer och först fick de inte kontakt med varandra.
- Jag trodde det var Mattias blod som rann över mig, men det var vattnet från flaskan. Jag var övertygad om att han var död, säger Linda.

<b>Knäpptyst i bussen</b>
Paret bakom skrek till chauffören "Drive, Matt is hit!" Chauffören körde vidare mellan fem och tio minuter, tills de kom till en polisstation. I bussen var det alldeles knäpptyst. Det enda som hördes var Mattias skrik på hjälp, Linda kände inte igen hans röst.
- Jag trodde hela huvudet var borta, säger Mattias.
En medresenär, läkare från Malaysia, undersökte Mattias redan i bussen och sa att det inte var någon fara för hans liv. Kulan träffade inga blodkärl, så det blödde inte särskilt mycket. Linda kände att hon hade ett stort stöd i bussen av ett danskt par.
Från polisstationen kördes de till ett flygfält och väntade på ett flygande läkarlag från huvudstaden Nairobi. Redan då, när de visste att hjälpen var på väg, slappnade de av. Mellan klockan två och halv tre kunde de lyfta och halv sex var de framme i Nairobi. Att det gick så fort beror på den extra försäkring de före resan hade tecknat.
På sjukhuset i Nairobi fick Mattias direkt genomgå en skiktröntgen, som visade att allt såg väldigt bra ut. Han fick chockfeber, men kunde tänka ganska klart ändå.
Kulan hade delat sig och två bitar satt fast i skallbenet i nacken. Han opererades med lokalbedövning och vid midnatt var det över. På mindre än tolv timmar hade Mattias blivit skjuten, flugen genom landet och opererad.

<b>Nöjda med resan</b>
Resten av veckan fick de tillbringa på sjukhuset och i måndags kom de hem till Norrköping. Nu väntar de på att få ta bort de 14 stygnen.
- Folk har verkligen brytt sig och tagit hand om oss, säger Linda.
SOS International skickade ner en sjuksköterska som hjälpte dem med hemresan och SOS erbjöd dem även psykologhjälp. Det tackade de nej till. Istället har de hela veckan pratat med varandra om vad som hände, hur kulorna träffade och hur deras familjer mår.
Linda grät mycket under veckan, men det gjorde inte Mattias som åt starka mediciner.
- Jag var skjuten i huvudet, så jag hade annat att tänka på än att gråta, säger Mattias.
Trots det som hände är de nöjda med resan, som blev två veckor kortare än beräknat. De hann se allt de hade tänkt förutom öknen i Kenya och Seychellerna, som var slutmålet. Men de lever.
- Det var en enorm otur att det hände, men det var en enorm tur att det gick bra. Att turister beskjuts händer nästan aldrig i Kenya, säger Linda.
De känner ingen avsky för Kenya på något sätt, utan tycker det är ett land värt att besöka. Vem det var som sköt vill de egentligen inte veta. De lämnade in en polisanmälan i Kenya, men tänker inte mer på det. Och visst ska ut och resa igen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om