Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Hemma igen hos jobbarkompisen

Redan igår kom Helena Lundbäck hem till gården och de andra hästarna. Hon har svårt att smälta spänningen som under flera timmar var så enorm.
- Jag vågade inte hoppas på att vi skulle få ut alla hästarna, men det gick, ler hon, lycklig över den dramatiska resans slut.

Redan igår kom Helena Lundbäck hem till Ekenberg där bland annat Mynta väntar för träning. - Mina hästar är som mycket goda arbetskamrater för mig. Och Mynta som jag rest genom hela världen med är som en familjemedlem. Det var tur att hon inte var med på båten, det hade jag inte klarat, berättar en glad och mycket lättad Helena Lundbäck som slutligen landat och börjat smälta de dramatiska timmarna. FOTO: NICLAS SANDBERG

Redan igår kom Helena Lundbäck hem till Ekenberg där bland annat Mynta väntar för träning. - Mina hästar är som mycket goda arbetskamrater för mig. Och Mynta som jag rest genom hela världen med är som en familjemedlem. Det var tur att hon inte var med på båten, det hade jag inte klarat, berättar en glad och mycket lättad Helena Lundbäck som slutligen landat och börjat smälta de dramatiska timmarna. FOTO: NICLAS SANDBERG

Foto:

NORRKÖPING2004-02-19 06:00
<B>Jessica Josefsson</B>
Redan igår kom Helena Lundbäck hem med tåg till Norrköping. Idag bär det av för landslagsträning i Strömsholm med OS-hoppet Mynta. Inne hos favorithästen pustar Helena Lundbäck ut och tänker tillbaka på fasansfulla timmar.

Kunde varit vi
- Jag känner att jag helst inte vill tänka så mycket på det idag. Det var en så enorm spänning. Den lastbil som stod vid kollisionsplatsen mosades och det kunde ju lika gärna ha varit vi, säger hon och berättar om rädslan för döden som snabbt övergick till rädsla för att båten skulle ta med hennes hästar till havets botten.
- När vi stod på bogserbåten försökte jag ta mått på Stena Nautica, var vattenlinjen gick, och såg att vattnet hela tiden steg högre upp längs kanter. Då kom tårarna, berättar hon.
Vid fyratiden igår eftermiddag kom Helena Lundbäck hem till Ekenberg för att träna. För posering framför kameran väljer hon självklart Mynta.

Arbetskamrater
- Hästarna blir som mycket goda arbetskamrater för mig. Men Mynta, som jag rest med över hela världen, är som en familjemedlem. Det var skönt att hon inte var med på båten. Det hade jag inte klarat, förklarar hon.
Redan imorgon bär det av för träning och det tycker Helena Lundbäck känns skönt.
- Det känns skönt att komma igång direkt. Kanske chocken kommer senare, jag vet inte. Men det känns skönt att komma igång och träna igen på direkten, säger hon och ansiktet riktigt lyser av glädje.
Först vågade inte hon och hästskötaren linda benen på flera hästar.
- Lite skrockfullt trodde vi att om vi lindade en häst innan vi visste om den skulle komma upp så kanske det var ett dåligt tecken. När man hamnar i en sådan situation tänker man helt annorlunda. Men att vara hemma igen, med vänner och allt är helt underbart. Men jag hoppas att jag aldrig drabbas av något sådant här igen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!