Hemma från krigets Afghanistan

NORRKÖPING: Två gånger har Andreas Westöö lämnat Sverige och Norrköping för att göra utlandstjänst. Första gången i Kosovo och andra gången i Afghanistan, som han kom hem från för en månad sen. Man kan tro att de skulle kännas tryggt att komma hem till fredliga Sverige, men Andreas har ett annat sätt att se på saken.

I den svenska soldatstyrkans uppdrag ingår att prata med befolkningen och skapa ett förtroende för soldater. Foto: Privat

I den svenska soldatstyrkans uppdrag ingår att prata med befolkningen och skapa ett förtroende för soldater. Foto: Privat

Foto:

Norrköping2007-05-28 06:00
- Jag kände mig tryggare där nere när jag patrullerade med mina fem grabbar än vad jag gör om jag går själv uppför Drottninggatan en kväll, säger han.
I Afghanistan ingick Andreas i spaningsplutonen som har i uppgift att patrullera i staden Mazar-i-Sharif. En viktig del av arbetet är att stötta polisen och regeringen samt prata med befolkningen för att hålla läget under kontroll. Drygt 300 svenskar befinner sig i området runt Mazar-i-Sharif som ligger i norra Afghanistan.

Blodigt
Även om norra delen av Afghanistan är lugnare än de södra och östra delarna står faktumet kvar: som soldat arbetar man med livet som insats. Afghanistan har visat sig bli en av de blodigaste krigsscenerna i världen. I onsdags dödades en finländsk soldat och fyra norrmän sårades i Maimana, väster om Mazar-i-Sharif. För två år sedan dödades två svenska soldater i Mazar-i-Sharif. Men Andreas hävdar ändå att det inte är farligt i Afghanistan.
- Det är väl så att man vänjer sig och blir rätt så avtrubbad, säger han, man reagerar bara om det händer något i ens direkta närhet.

Radiostyrd mina
Han berättar om en händelse då tre av hans kollegor var på patrull en bit utanför staden. Plötsligt sprängdes första bilen i luften. Någon hade placerat ut en radiostyrd mina och tryckt av, som tur var lite för tidigt. Alla i bilen klarade sig med lindriga skador, men händelsen fick Andreas att reagera.
- De hade sån tur att det finns inte, hade minan varit under bilen hade de dött allihop.

Familjen där hemma
När Andreas blev erbjuden tjänsten i Afghanistan blev han glad och såg fram emot att ta på sig uniformen igen. Men allteftersom spred sig nervositeten.
- När man fick höra om svenskar i blodiga strider var det jobbigt men väl på plats blev jag lugn och det kändes skönt att sätta igång och jobba.
Mest oroliga är de som är kvar hemma i Sverige, familjen, kompisarna och flickvännen Emilie.
- Det jobbigaste för Emilie var nog att aldrig riktigt veta hur jag hade det. Hon frågade hela tiden på telefonen om hur det gick och om det hände något, men samtidigt visste hon att om det verkligen hade hänt något kunde jag inte berätta det ifall telefonen var avlyssnad.

Helst Afrika
Andreas skulle absolut kunna tänka sig att åka på utlandstjänst igen. Och det finns ingen plats i världen dit han skulle tveka att åka på grund av att det är för farligt.
-Jag skulle inte tveka en sekund om jag blev erbjuden en tjänst som passar mig. Helst skulle jag vilja åka till Afrika, där är det ju varmt året om, skulle vara kul att åka ut i djungeln och tälta.
Det låter nästan som att Andreas pratar om en semesterresa, men han vet mycket väl att en tjänst i Afrika innebär mycket mer än varmt väder och en spännande djungel. Många av Afrikas länder plågas av inbördeskrig, barnsoldater och drogproblem.
FN har bett om hjälp av svenska soldater i Darfur i Sudan, men regeringen anser att säkerheten är för dålig för att skicka dit trupper.
- Jag tycker att det är bra att man inte skickar ut soldater hit och dit om det inte finns någon säkerhet, men jag tycker inte heller att vi ska vara rädda för att skicka iväg trupper till farligare områden än vi gör nu, säger Andreas.

Kriga förgäves
Andreas intryck är att svenska soldater skulle kunna göra mycket nytta i länder där hjälpen verkligen behövs.
- Sverige har väldigt bra soldater, bara de med bra mentalitet och rätt motivation skickas iväg. Det är skillnad på yrkessoldater som krigar som huvudsyssla, hos dem verkar motivationen saknas helt ibland.
För att svara på frågan om Andreas känner att de svenska trupperna uppnår något resultat behöver han fundera en stund.
- Det är svårt att säga. Det är ju den största farhågan man har att allt är förgäves, men vårt arbete i Afghanistan ger mycket för poliserna som utvecklats massor i sitt sätt att arbeta med befolkningen. Så nytta gör vi.
Men Andreas tror att man skulle kunna göra mer.
- Ibland får jag en känsla av att det bara fokuseras på att överleva och att resultatet glöms bort. Då är vi ju där lite i onödan. Jag tror att fler civila chefer som tänker mer resultatinriktat behövs för att det verkligen ska hända något.
Andreas om...
...att vara FN-soldat.
- Jobbet är klockrent. Det är själva upplevelsen som är min drivkraft, att verkligen få uppleva ett annat land och lära känna befolkningen. Man lär sig mycket som person av att se hur människor i fattiga och oroliga länder har det, gör att man får perspektiv på livet. Det känns bra att göra något för någon annan för en gångs skull.

...att värnplikten ska läggas ned i fredstider.
- Utan den kommer Sverige att tappa sin spetskompetens som är så viktig. Vi kommer att tappa alla dem som inte är motiverade krigsmaskiner. Jag hoppas verkligen att värnplikten ska vara kvar. Det ringer helt fel i mina öron att plötsligt kalla in folk i orostider, då är det försent.

...att Nordic Battlegroup haft svårt att rekrytera folk.
- Det beror på för dåliga löner. Sverige tog sig nog lite vatten över huvudet när det gäller att få tag i över 2000 soldater och officierare, då måste man ta in allt. Och på grund av de låga lönerna blir det en ung och oerfaren styrka, känns inte så tryggt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om