Medan man nosar runt bland övergivna stugor och kåkar i sann UE- anda och letar kameravinklar kan det inte hjälpas att tanken om hemligheter och hemliga rums definition slår en i pannbenet. Att hemligheter och hemlighetsmakeri över lag är vanligt råder det ingen tvekan om, frågan är dock hur många gånger vi ljuger för oss själva.
För det allra hemligaste rummet av de alla måste, hur klyschigt det än må låta, vara det inom oss själva. Den plats vi placerar allt vi inte kan- eller vill tro på. En avgrund av omedvetenhet och förtvivlan, som de flesta sätter korken på. I Freudianskt stuk kommer hemligheterna och lögnerna läggas på hög, tills de en vacker dag inte får plats längre. När timman är slagen kommer de slå en som en spade i ansiktet.
Varför vi har våra hemliga rum är upp till var och en. Att de finns är snarare norm än undantag. Att vi klarar oss bättre utan dem är självklart.