Mia och Kerstin Teigesund, tidigare förskollärare och nu ideellt arbetande i Brottsofferjouren, har båda erfarenhet av att ha mött flickor och kvinnor som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck. Det handlar om tjejer som övervakas av sina bröder, så kallade uppfostringsresor till föräldrarnas hemland, påtvingade äktenskap och även könsstympning som har en koppling till hedersnormer.
– Vi har barnkonventionen att leva upp till, och ändå låter vi det fortgå, säger Mia.
Hon kom i kontakt med frågan för mer än 20 år sen, då folk ifrågasatte om det verkligen ett fanns något som hedersvåld. Men i och med morden på Pela och Fadime fick frågan stor medial uppmärksamhet och kom upp på den politiska agendan. Regeringen har kommit med flera åtgärder som ska förebygga hedersvåld och länsstyrelsen i Östergötland har utsetts till det Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Har det inte hänt mycket sen 2002?
– Det är klart att det har förbättrats, men vi är långt ifrån i mål, på 20 år skulle vi ha kommit mycket längre, säger Mia.
Kerstin och Mia lägger ett stort ansvar på skolpersonalen att agera när de misstänker att något är på väg att ske.
– Man måste våga se och göra en orosanmälan. Särskilt innan sommarloven då barnen kan skickas på uppfostringsresor, resor för att bli könsstympade eller för att bli påtvingade äktenskap, säger Kerstin.
Båda upplever att det finns en rädsla för att agera.
– Det är ett svårt ämne att ta upp för många är rädda att bli rasistanklagade, säger Mia.
Det är också ett problem att våldsutsatta kvinnor i en hederskontext inte vågar polisanmäla.
– De litar inte på det svenska samhället och vet att de inte får det skydd som de behöver.
Det finns även unga män som är offer inom hederskulturen. Kerstin har sett hur killar sätts att övervaka sina systrar, och ibland andra kvinnliga släktingar, för att se till att de följer kulturens regler. En del killar har tagit kontakt med Brottsofferjouren för att prata om sin situation.
– Förhoppningsvis stärker det dem att få prata, men det är en övermäktig uppgift för en ung kille att stå upp emot hela hederskulturen, säger Mia.
Ofta får döttrarna en strängare uppfostran än vad deras mamma fått i sitt hemland.
– Det ser så annorlunda ut här och det finns mer att vakta emot. Pappan kanske hade ett bra jobb i hemlandet men här får han inte något jobb eller får ett lågstatusjobb. Då blir det viktigt att hålla uppe sin auktoritet genom heder.
Hur ska vi få ett slut på det?
– Genom mycket upplysning. Framför allt i skolan, inte bara lärare och kuratorer, alla inom skolan behöver utbildas, säger Mia.
– Och att vi vågar se och prata om det, säger Kerstin.
Brottsofferjouren håller nu på att ta fram en utställning om ämnet som kommer gå att se på Stadsbiblioteket från och med fredag.
– Mycket material får vi genom ett samarbete med föreningen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, men vi lägger också till våra egna erfarenheter. Det här är något vi gått och tänkt på länge, säger Kerstin.
Även Sensus uppmärksammar årsdagen av mordet på Fadime. De arrangerar ett seminarium med Amineh Kakabaveh, tidigare Vänsterpartist i riksdagen men nu politisk vilde.
– Hon pratar klarspråk. Jag beundrar henne jättemycket, säger Kerstin.