Harrysson i stan igen

Harrysson kåserade om då och nu, därvid förkunnande sin förkärlek för gammal hederlig husmanskost.

- Det är njutning, det...

Själv kom han som inte stort mer än nyfödd till Breda vägen, och till den nya bebyggelse som där växt fram över vad som varit en handelsträdgård. Och nuvarande Vidablick där bortom, det var då bara potatisland.

Han beskrev sig som ett nyckelbarn. Föräldrarna skildes tidigt, pappan (skådespelaren John Harrysson) försvann och modern måste jobba för den lilla familjens försörjning.

Men Margreth Weivers fick syn på honom, där han drog omkring liten och ensam.

- Så där får du inte gå, då ska du i stället följa med mig till teatern! slog hon då fast.

Faktiskt var det just så, som Peter Harrysson kom till teatern. Han var sedan också som barn i huset hos de båda teatermakarna Margreth Weivers och nyligen bortgångne Bertil Norström.

Ut i världen kom han sedan till Göteborg, där pappa John tog hand om honom i så motto att han visade sonen vägen till Arbetsförmedlingen.

- Där sa jag att jag ville jobba med teater, och i rummet jag då visades in satt Sten-Åke Cederhök... ja, han var arbetsförmedlare också. Han frågade mig vilken av teatrarna som jag ville till, det fanns ju jobb på alla de där ställena...

- Stadsteatern sa jag då, för jag ville reta farsan. Bra, kan du börja genast? sa Cederhök.

Som scenarbetare på Stadsteatern blev nykomlingen sedan bums omhändertagen av två killar, som visade sig heta Kent Andersson och Ingvar Hirdwall... Och kort sagt: På den vägen var det!

Nu var det ju välbefinnandet som Peter Harrysson skulle spåna kring, och i och med det var han då snart inne på maten och ätandet.

Men det mesta blev då liksom kringgående... med förvåning över alla TV-kockar, och att det kommer ut en ny kokbok om dagen - samtidigt som svenska folket uppgavs laga mat allt mindre, och i stället nöja sig med Gorbys.

Det var inte förrän i allra sista momangen, som föredragshållaren kom fram till ett stuvad lever allt sedan barndomen är hans favoriträtt.

Och är det husmanskost, då ska det vara skysås till. Ingen grädde, för sådant är bara ett krögarpåfund. Denna stränga regel gäller även för kålpudding.

Allt detta då enligt Peter Harrysson.