Harry fotograferade livet längs gamla Vikbolandsbanan
År 1944 fick Harry Harrysson anställning på järnvägen över Vikbolandet. 15 år var han, och snart nog köpte han också sin första kamera. Många bilder tog han sedan. Av vad som då var vanlig vardag - men som nu blir märkvärdigare att se och minnas för varje år.
Här befinner vi oss på privat mark, i en trädgård i Häradshammar. Men just här gick järnvägen Norrköping-Arkösund fram till 1960, huset i bakgrunden är det gamla stationshuset. Harry Harrysson vet precis hur det såg ut här på den tiden. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Platsen är väl vald. Häradshammar var ungefär mitt på den smalspåriga järnvägen mellan Norrköping och Arkösund, den som hade sin tid 1895-1960. Kaféet ligger i vad som så länge var lanthandelns hus. Snett emot ligger den röda träbyggnad, som fram till 1960 var stationen i Häradshammar. Mellan dessa båda löpte rälsen.
Här är nu trädgård, som inte ens låter en ana det forna stationsområdet. Men därinne på kaféet kan man se med egna ögon, hur det då tog sig ut.
Så många fotografier, så mycket som väcks till liv! Där står huttrande människor på Östra Station i Norrköping, där passerar rälsbussen S:t Johannes kyrka. Järnvägen löper fram genom skogspartier, förbi gårdar och ängar, alla stationshusen. Lok- och verkstadspersonalen har fikarast på Östra Station; ett stort gäng, rätt så skitigt, på enkla långbänkar.
Ånglokens tid
Som 15-årig nyanställd vid det privata järnvägsbolaget fick Harry börja med lite speciella sysslor. Dra ut spik åt en, som skulle svetsa ihop räls. Rensa ogräs ute på banan. Men sedan blev han biljettgranskare, och så vid 18 års ålder eldare.
På den tiden drogs godstrafiken av ånglok, medan persontrafiken i huvudsak gick med rälsbuss, helger dock fortfarande ånglok.
För eldaren Harry var det ju ångloken, som det handlade om. Ett av hans fotografier är från vagnhallen inne på Östra Station, där nattjänst innebar att man skulle göra ren loken, smörja dem, fylla med kol och vatten.
Som eldare åkte man ju sen också med, stod där och skyfflade kol. Brännhett på framsidan, samtidigt som det kunde vara svinkallt på baksidan.
- Jodå, sotig och dan blev man, säger Harry. Och inte fick man säga "du" till lokföraren. Men ett roligt jobb var det.
Sedan SJ 1950 tagit över banan avancerade eldare Harrysson till lokbiträde, började med tiden också köra loken. När ångloken drogs in år 1955 fick han förflyttning inom SJ. Vartefter blev han "vanlig" lokförare.
Vacker landsbygd
Fotograferade gjorde han hela tiden. På några bilder är den svunna landsbygden så vacker, så vacker. Men här finns också personalen förevigad - eldare, verkstadsmekaniker, lokförare, ställverkspersonal, propert uniformerat stationsfolk.
På den tiden hade SJ en fotoklubb, där de var 20-talet aktiva i Norrköping och hade gemensamt mörkrum på Ljura.
- Vi visade varandra våra bilder, det var som en utbildning. Och sen var det alla fototävlingarna som SJ hade, med olika klasser, det blev som att hålla på en sport.
Det vi hinner se av Harrys stora bildsamling är imponerande, med Vikbolandsbanan som bara en liten del av produktionen. På 70-talet var han t ex med och dokumenterade Inlandsbanan. När SJ-linjer landet runt lades ner på 80-talet, då åtog sig fotoklubben i Norrköping att dokumentera några av dem
Från video till dvd
Harry och hans fru har ett radhus i Lindö, men själv vistas han numera mest i det hus långt ut på Vikbolandet, som hans morfar byggde år 1910. Det är beläget strax invid det som en gång var Isnäs station, en av de sista före Arkösund.
Här är han, vid 75 års ålder, sysselsatt med sina bilder. En del har han lagt in på video, han har också videofilmat mycket på senare år. Nu för han över videoband till dvd, som har längre hållbarhet - om än långt ifrån den, som de gamla svartvita papperskopiorna har...
- Det finns inget som överträffar bra svartvita bilder. Ett svartvitt fotografi, rätt gjort, det är oslagbart, säger Harry Harrysson.
Utställningen på Helenedahls kafé i Häradshammar pågår till och med söndag.
Så jobbar vi med nyheter