Här växer bara tuffingar

De växter som slagit rot här i Glans kalkbrott och kalkbarrskog är riktiga tuffingar. Många av dem sällsynt tuffa. Vi går på vandring i en ­skoningslös miljö.

Brudsporren var en gång tämligen allmän i Östergötland, men finns nu bara på ett fåtal platser.

Brudsporren var en gång tämligen allmän i Östergötland, men finns nu bara på ett fåtal platser.

Foto: Arne Lindh

NORRKÖPING2014-07-01 10:51

Jordlagret är mycket tunt på de flesta håll. På sommaren är det antingen dyblött eller snustorrt. I kalkbrottet kan det bli rena bastun soliga dagar. De växter som lever här är hårdingar.

– Det handlar om överlevare. Kalk­arter har lärt sig att stå ut och därmed skaffat sig fördelar, säger Lars Frölich, naturguide som berättar om märkliga ting under en vandring längs Glans­gruvans vandringsled.

Vandringsleden är ett jobb av Vånga hembygdsförenings ”gubbdagis” (säger de själva). Den invigdes av lands­hövdingen i september förra året. Om det har vi berättat. Och om kalkbrytningen här. Nu ska vi leta växter.

En gång var det här botten av ett varmt hav. Kalksten bildas av skalrester från fossiler som koraller och snäckor. Dessutom är kalkstenen här vid Glans västra strand äldre än urberget omkring oss.

Räkna med 1,8 miljarder år. Kalkbarrskog som vi har omkring oss här är ovanlig på svenska fastlandet. Vanligare på Gotland där det nu står strid om Ojnareskogen.

Kalk är en förutsättning för många orkidéarter. Här hittar vi också en hel del orkidéer, men bara några få arter. Överallt ser vi purpurknipprot, hundratals exemplar, men aldrig mer än några enstaka tillsammans. Karaktärsart för området, kan man säga.

– Har man god näsa och går riktigt nära förstår man varför den förr kallades vaniljknipprot, säger Lars Frölich.

I det som kallas nya kalkbrottet hittar vi brudsporrar, ungefär ett dussin.

– Läser ni gamla floror ska ni finna att den ansågs vanlig förr. Nu är den på väg ut från Östergötland, berättar Frölich.

Vi hittar också tvåblad, nästrot och jungfru Marie nycklar. Men sedan är det slut på orkidéarterna. Skogsnycklarna hittar vi inte. Men däremot rosettjungfrulin, vildlin, sötvedel, rödkämpar, har­mynta, bergmynta, sårläka och murruta. Bland annat.

Här finns en märklig ormgran med långa hängande grenar. En mutation, det blev något fel i programmet.

Vi hittar getapel, som i och för sig inte är sällsynt, men som bjuder på en bra historia. Enligt norsk sed var det Satan som gav den namnet. Han hade slaktat en get och skapade ett träd med tornar att hänga upp den i.

Det ryms många bra historier längs en vandringsled som ni bara måste leta upp. Nu, snart.

Glansgruvan

Glansgruvans vandringsled är ca 3,6 km lång.

Leden har kommit till genom samarbete mellan Vånga hembygdsförening, länsstyrelsen och berörda markägare.

Det huvudsakliga arbetet och underhållet sköts av en grupp inom hembygdsföreningen.

Leden invigdes av landshövdingen i september 2013.

Följ länken www.hembygd.se/vanga-ostergotland/vandringsled för mer information.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om