Vi, fotograf och reporter, råkar helt enkelt vara där och blir förtjusta i allt det så varierande myllret.
Först begriper vi ingenting alls. Vad i all världen är det för tipspromenad, som äger rum runt brunnssalongens väggar? Det frågas om vem är det som städar, är det 1) Emma eller X) Stampe eller 2) Båda två? Och vi funderar: Var är det nu, som Stampe återfinns, är det i Bamse eller är det Pellefant...
Men så infinner sig bröllopssällskapet och snart har vi då insett, att Stampe egentligen heter Sven Johansson och nu står i begrepp att gifta sig med sin Emma, som även heter Widerberg.
Här är det forntidEtt stenkast bort är det stenålder; ja, det är väl på samma gång både sten- och bronsålder. Forntidsdag kallas det, och det är förstås Hällristningsmuseet som står för arrangemanget.
En av deltagarna är Monica Andersson, som för dagen är flintsmed. Hon visar på stenkilen, som människan vartefter lärde sig slipa och så småningom också att göra hål i den och sätta på ett träskaft. Det där tog ett antal hundra år, och väl troligen mer ändå. Men utvecklingen, den hade sin gång.
Och alldeles intill forntiden myllrar en nutid så överbelamrad, som gärna tänkas kan.
Loppis som svällerDet är loppisen, som nu svällt över alla bräddar och även upptar gräsmattan mellan Himmelstalundsallén och Holmens tennisbanor.
- Vi var här halv sex i morse för att få plats. Och det var fullt redan då, förklarar familjen Altun för oss.
Deras "näringsfång" drar blickarna till sig: En väldig samling mjukisdjur, och mitt ibland dessa dottern Alyssa så söt som bara den.
Ska ni verkligen göra er av med barnens gosedjur? frågar vi oroligt...
Läs mer i papperstidningen
