Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Här utsätts bussarna regelbundet för stenkastning

NORRKÖPING
Minst fem gånger inom loppet av två veckor har några roat sig med att kasta stenar mot buss 481 på väg från Norrköping mot Skärblacka.
- Det här är en livsfarlig lek, säger busschaufför Kenth Ferhm.

När buss 481 passerar här på vägen i Kimstad har det vid ett flertal gånger hänt att några stått i skogsbrynet och kastat stenar mot den. Alla busschaufförer tycker numera att det är olustigt att köra här under kvällspassen, berättar Kenth Ferhm, som har kvällspass den här veckan.
FOTO: JANNE FORSBY

När buss 481 passerar här på vägen i Kimstad har det vid ett flertal gånger hänt att några stått i skogsbrynet och kastat stenar mot den. Alla busschaufförer tycker numera att det är olustigt att köra här under kvällspassen, berättar Kenth Ferhm, som har kvällspass den här veckan. FOTO: JANNE FORSBY

Foto:

Norrköping2003-03-27 00:00
Sedan i början av mars har busschaufförerna som kör kvällspasset på sträckan mellan Norrköping och Skärblacka råkat ut för stenkastare vid ett flertal tillfällen. De står i skogsbrynet nära hållplatsen Höjdvägen i Kimstad. Det är främst den sena bussen strax efter tio på kvällen som är måltavla för stenkastarna, när den kör förbi.
- Vi kan inte se dem där de står i skogsbrynet för det är alldeles mörkt ute.
- Men en gång såg jag stenen framför mig när den kom, berättar Kenth Ferhm.
Ännu har inte någon sten träffat bussens fönsterrutor, men några har hamnat på sidan av bussen.
- En träffade precis mellan framrutan och skylten, säger Kenth Ferhm.
- Tänk vad som skulle kunna hända om fönstret träffas och splittras. Då blir rutan precis vit och man ser ingenting och kan för en sekund helt tappa kontrollen över bussen i mörkret. Då kan vad som helst hända.
Han tycker att det känns olustigt att köra buss på kvällsskiften numera.
- Jag har kört buss i 25 år och fått det mesta kastat på bussen. Men snöbollar och liknande är mer oskyldiga saker och det kan man ta. Jag är heller inte rädd för att få stryk av någon eller så, men det här med stenarna känns olustigt.
Chaufförerna har numera helljuset på när de passerar hållplatsen och kör långsamt samtidigt som de spanar mot skogsbrynet.
- Det är jobbigt att varje kvällspass sitta och tänka att "i kväll kanske det smäller".
Han berättar att de körde med dubbelbemanning under en veckas tid när stenkastningen startade. Lite för att ge stöd till varandra. Men också för att ha en möjlighet att snabbt kliva ur bussen och ta kontakt med stenkastarna. Men den veckan kastades inget.
- Det är en livsfarlig lek som de här ungdomarna håller på med. Jag har bett passagerare att sitta på vänster sida i bussen istället, säger Kenth Ferhm.
- Det här handlar nog om ungdomar som vill ha uppmärksamhet och bli sedda. Högstadieungdomar som vill ha action. Tyvärr har de inte förstånd att inse vad som skulle kunna hända om stenen träffar rutan.
Han säger att han egentligen trivs med jobbet som busschaufför eftersom det ger kontakt med människor. Men många ungdomar i dag saknar helt respekt.
- Förr klottrade folk kanske på stolen. Nu klyver de sätet mitt itu och sliter bort både tyget på sätet och stoppningen i stolen. De eldar även med tändare inne i bussen.
Han hoppas att stenkastningen ska upphöra innan det händer något allvarligt.
- Men allt går trögt, både när det gäller stöd från vår egen ledning och från polisen. Tyvärr är det väl så att något hemskt måste hända innan någon reagerar, säger Kenth Ferhm.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!