Det är lätt att förstå att med den dragningskraft själva utställningen hade blev också den här lilla paviljongen rejält i blickpunkten. Den låg rakt fram i Sjötullsgatans riktning ut från stan, bland det första man såg på Sylten. Serveringen hade ett strategiskt läge och från densamma kunde gästerna se mot den imponerande utställningsstaden och dess entré in till industrins och konstens stora hallar.
Men sedan, när utställningen monterats ned och besökarna försvunnit, vad blev över till caféet? Det överlevde in i 1950-talet och detta byggde främst på att omkring fanns stora verksamheter. Till exempel Norrköpings kommunala affär verk med sin elproduktion och spårvägsdrift.
Hamnrörelsen var i kraftig utveckling och det redovisades 1906 över 5 000 ankomna och avgångna fartyg. I Norrköping hemmahörande segel- och ångfartyg var omkring 20 stycken. Till detta behövdes ett stort stuveribolag och självklart hade caféet glädje av många besök från dessa näringar samt också av tullkammarens folk i många år framåt.
Syltencaféet hade frukost, förmiddags- och eftermiddagsfika i lugnare miljö än på folks arbetsplatser.
Det famösa evenemanget 1906 ledde till kraftfullt steg framåt för Norrköping. Utställningen gav inspiration till industri- och finansfolk, byggherrar och politiker. Teater, bankhus och skolor kom till åren efter utställningen.
Inom loppet av bara fem- sex år skapades alla de monumentala byggnader som ännu finns kvar och präglar sin del av stan. Särskilt kring Tyska torget.
Efter utställningen hade caféets gäster ett 25-årigt utvecklingspanorama från sin upphöjda gröna kulle. Café nöjet fick en helt ny dimension. Där kunde gästerna sitta vid uteserveringens bord och se hur till exempel rådhusets övre våningar och tornet växa upp till full höjd och bli färdigt 1910 med Gull-Olle på topp.
Det industriella byggandet i omgivningen kunde till en del ses direkt från serveringen. I 1910-talets början uppfördes Lithokomplexet utmed Mätaregatan. Kring 1920-talet följdes dag för dag hur byggsten efter byggsten lades för fullbordande av Kooperativa förbundets margarinfabrik ett par kvarter bort. Och därintill Svea Choklad 1925.
Alldeles i närheten av Syltencaféet hade Norrköpings godstransport öppnat. Ett tiotal enskilda lastbilsägare hade startat ett åkerikooperativ. Utvecklingsfasen på öster i stan gav mycket körningar och många hästskjutsåkare konkurrerades ut. Ett nära industribygge följde på 1930-talet - Nordisk Silkecellullosa.
Syltencaféet var utan tvekan ett helt annorlunda café i Norrköpings uteserveringshistoria. Det var emellertid också ett utflyktscafé, trots att det inte hade något av de sköna gröna vyerna där framför Syltenberget och Sjötullsgatan. Stadsutvecklingen 1900-talets första halvsekel var ett inspirerande "tilltugg" på fiket. Konstnären Harry Carlsson fascinerades av byggnaden och stadspanoramet därifrån. Han tecknade sin bild när han hörde talas om rivningsplanerna. De sista decennierna hette
det Stinas café efter ägarens namn.
Paviljonen blev ett 50-årigt minne från 1906 års framgångsrika utställning. Bergknallen den byggts på sprängdes bort för att marken skulle användas till ett trivialt gatukryss.
Detta är sista artikeln i serien om uteserveringarnas sköna värld i Norrköping.