Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Här planeras för framtida rivning

Södra Butängen mellan järnvägen och Fredriksdalsgatan ges den här framtidsvyn: Spårområdet sneddar längre norrut än i dag där det byggs över Ståthögavägen. Åt vänster dyker spåren ned i tunnel bortåt polishustrakten,. Längs Norra Promenaden blir det i den här framtidsvyn tätt bebyggt. På norra sidan av gatan är det gammal järnvägsmark. Där låg förr ett jättelångt godsmagasin.

Södra Butängen mellan järnvägen och Fredriksdalsgatan ges den här framtidsvyn: Spårområdet sneddar längre norrut än i dag där det byggs över Ståthögavägen. Åt vänster dyker spåren ned i tunnel bortåt polishustrakten,. Längs Norra Promenaden blir det i den här framtidsvyn tätt bebyggt. På norra sidan av gatan är det gammal järnvägsmark. Där låg förr ett jättelångt godsmagasin.

Foto: Norrköpings kommun

Norrköping2010-06-19 06:00
Stig Sundström
Så länge vi minns har tåget gått på spåren mellan Norra Promenaden (förr Stationsgatan) Butängen och Fredriksdal. Funktionellt sedan mer än hundra år. Men det här århundradet ska det bli annorlunda. Enligt framtidsplanerna ska området bli rivningsområde. Men till skillnad från serien "rivningsminnen" har det inte börjat rivas än. Men det ödet väntas drabba järnvägsområdets spår samt industri- och andra byggnader på Butängen.Sedan flera år härskar Ostlänkstänkandet, innebärande att höghastighetståg ska kunna både stanna här och ryka förbi i 350 km i timmen. Ett nytt södra Butängen och resecentrum ska bli Sveriges "intressantaste stadsdel". Skisserna tyder på att det blir något i hästväg. Ser nästan ut som om det vore i Tokyo? Någon efterapning från någon världsmetropol är det väl med upphöjda järnvägskorridoren genom konglomeratet av byggnader.Butängen har ju nu lite av lantligt väsen över sig med en del öppna ytor och grönskande områden, så det blir ingen som helst liknelse i det nya. Det byggs för supertåg och tusentals boende i omfattande kvartersrader. Om det blir så kul med nya stora hus vid Norra Promenaden tätt intill järnvägsparken, vet man ju inte. Inte heller med höghus i Sveaparken.Vem gillar att den nuvarande järnvägstationen trycks ner av monsterhus intill och att höghuspelare av internationellt stuk blir resecentrumets riktmärken? Vi ska veta, enligt beskrivningarna, att allt som kommer till redan nu har stämpeln "högsta klass". Det gäller arkitektur, kulturutbud, miljöteknik med lösningar i framkant. Det blir plats för 6 000 boende och lika många "arbetande medvetna innerstadsbor". Så hög klass där också? Det är så storvulet att man knappast kan tro att det är sant. Och att det faktiskt aldrig blir av.Visioner fulla av överdrift, tycker en del.Det finns också undringar över om inte allt detta som ska trängas in medför problem. Till exempel för att alla nya boenden och kontor ökar trafikens nord-sydrörelser och tvärs om över Strömmen. Nu och åtskillig tid framåt finns bara de traditionella stråken. Östra Promenaden-Hamnbroleden-Ståthögaleden och Albrektsvägen-Kungsgatan-Stockholmsvägen. De vanligaste, närmsta, rakaste vägarna. Ett är säkert: Norrköping har jätteinvesteringar framför sig.Det nya järnvägssystemet som ska anläggas både upphöjt och i tunnel genom stan står i bjärt kontrast till det historiska järnvägstråket genom Norrköping fram till slutet av 1965.Problemet var en plankorsning som ständigt orosmoment mellan järnvägen och Ståthögavägen. Den ledde till Enebyäng. Lugnet och Butängen. Det var ett primitivt säkerhetssystem med bommar bortifrån ånglokstiden. Många fotgängare och cyklister respekterade inte denna avspärrning utan kröp ofta under. Att banvakten, som bodde i en stuga intill och övervakande tågpassagen, röt och gormade om att de riskerade livet, nonchalerades ofta.Allt eftersom åren gick från andra världskrigets slut blev eländet värre. Bilismen ökade och frakterna växte både på järnvägen och till företagen på Butängen. Väntan på att kunna korsa järnvägen var ofta mycket lång och det blev köelände enda från Hamnbron. SJ och kommunen tvingades att äntligen besluta om att bygga en planskild korsning. 1965 i ett vitt november öppnades en vägport under järnvägen med stor kapacitet. Det skedde efter ett äventyrligt bygge i lerlager från gammal sjöbotten. Pålning orsakade skred och gasbildning i leran gjorde den extra glidbar.Ett annat uppmärksammat järnvägsprojekt var utbyte av Fredriksdalsbron. Det varslades om sämre hållfasthet, sprickor kunde leda till ras. Den gamla valvade bron hade bastanta fästen på ömse sidor om järnvägsspåren och här måste sprängas.Natten till söndagen den 1 december 1974 detonerade dynamitladdningarna i cirka 600 borrhål och krossade de olika brodelarna som rasade ned mellan järnvägsspåren. En ny brokonstruktion ersatte och var körklar några månader in i 1975. Både bil och tågrafik kunde köra helsäkert igen.I anknytning till järnvägen finns också ett alldeles äkta rivningsinslag. Det handlar om det enorma och unika godsmagasin som för ett antal år sedan eldhärjades och sedan revs helt. Det var jättelångt och låg utmed Norra Promenaden öster om stationshuset. Det fanns överväganden om bevarande eftersom magasinet ansågs ha dignitet för att kunna bli byggnadsminnesförklarat. Men så blev det inte, till sorg även för andra än antikvariekretsar.Med denna notis avslutas serien "Rivningsminnen!.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping