Det handlar om bronsålderslajv och det är Kulturskolan i samarbete med Stadsmuseet som på ett pedagogiskt sätt försöker nå alla skolbarn i kommunen med kulturell verksamhet. Först får eleverna en rundvandring bland hällristningarna under ledning av Anette Kindahl, intendent på Stadsmuseet, som berättar om ristningarna och om människorna som gjorde dem.
– De såg ut precis som vi, de gick upprätt och pratade precis som vi, men de hade andra kläder, åt annan mat och pratade kanske på ett annat språk, språket utvecklas ju hela tiden. Och de hade precis likadana hjärnor som vi, men de hade andra kunskaper. De hade inga datorer, men de kunde andra saker som inte vi kan, säger Anette Kindahl.
Sedan är det dags.
– Ungarna är folket i Himmelstalund. Först får de lite information, kläder och varsitt namn. Sedan blir de indelade i olika familjer, säger Viktoria Ahlin dramapedagog på Kulturskolan som bland annat spelar kung Alarik.
Under spelet händer det sedan en hel del spännande och mystiska saker.
– Vi bejakar barnen. Tillsammans får de försöka luska ut vad som har hänt, säger dramapedagogen Annika Svensson som spelar prästinna.
– Vi har en grundtanke men inget exakt slut. Det är upp till barnen att avgöra hur det slutar. Vi planterar lite trådar sedan väljer barnen vilka trådar de drar i, säger Viktoria Ahlin.
I de olika lägren är Räven, Aske, Ulle och alla de andra fullt upptagna med sina bestyr när det plötsligt slås på trummor och blåses i näverlurar. Det är kung Alarik som har kommit på besök. Med sig har han sitt heliga horn.
– Det här försvarar jag med mitt liv, utan horn ingen konung. Ska vi inte ställa till med fest, säger kungen och stoppar ner hornet i en trälåda.
– Nu ska det kokas korpasoppa. Skjut ner så många korpar ni kan, säger byäldste för skogsfolket.
Liv och Frö samlar örter. Men de är inte till festligheterna utan till den mystiska Salta som nyligen dök upp i lägret och som påstod sig ha tappat minnet, men ändå kunde ramsan: "Den som har hornet i sin hand är kung över flod, slätt och land".
– Det skulle kanske kunna rena hennes sinne, säger Frö.
– Men var tog kungen vägen? Han var ju här alldeles nyss, skicka ut spejare och leta, ropar någon och det blir ett fasligt ståhej bland folket.
– Utan horn ingen konung och utan konungen så har vi inte gudarnas beskydd, säger Prästinnan.