Här levandegörs övergrepp i norra Mesopotamien 1915
Ett bokförlag i Norrköping kastar nu ljus över vad man kallar ett folkmord, som begicks år 1915. Det riktades mot kristna grupper i det osmanska rike, som då snart skulle bli Turkiet. För att lära mer om denna sin historia samlades på söndagen flera hundra syrianer i gamla Svängom i Folkets park.
Många var de, som ville ha den nya boken signerad av Jan Bet-Sawoce. Han flankeras här av Isa Gergin och Sukri Josefson, två av de ledande syrianerna i Norrköping.Foto: Janne Forsby
Foto: Jan Forsby
En del fakta har kunnat hittas i turkiska militära akter, i diplomatiska rapporter, i missionärers berättelser. Jan Bet-Sawoce - sedan 1975 i Sverige, forskarassistent vid Södertörns högskola - har också samlat in muntliga berättelser om, vad folk hört från föräldrar och farföräldrar. För 15 år sedan råkade han på ett makalöst fynd, som med ens levandegjorde denna skräckens tid på ett helt nytt sätt. - Jag var hemma hos en präst i Södertälje, som ursprungligen var från Azech även om han kom till Sverige från Syrien. Han hade ett stort bibliotek, så jag frågade om han hade något om folkmordet.- Då hämtade han ett gammalt manuskript på arabiska, och han frågade om jag ville ha det. Jag kunde bara nicka, jag hade blivit alldeles stum...Dagbok från tiden
Det som här kom i dagen var en dagbok skriven av en person, som bosatt i Azech under just den här tiden - Gabriyel Tuma-Hendo (1875-1964).Jan Bet-Sawoce kunde där läsa om hur "... min nationella och patriotiska kärlek har bjudit mig att tala inför lyssnarna i politiska termer om de olyckor och tragedier som allmänt drabbat Mesopotamien och i synnerhet Bet-Zabday eller Azax (Azech) i Gziros qada...".Den dagboken fyller nu 70 sidor i den nya boken. Namn med klang
Mesopotamien, ja - Azech ligger i vad som för en normalsvensk väl närmast är sydöstra Turkiet. Men för assyrierna/syrianerna är detta norra Mesopotamien.I Mesopotamien - ett namn med så mycken historisk klang, som något namn väl alls kan ha - återfanns det fornhistoriska assyriska rike, som grundades omkring år 4 000 före Kristus och gick under år 612 f Kr.Och den syrianska kyrkan, den är i stort sett jämngammal med den kristna urkyrkan. Mitt ibland oss fortlever alltså traditioner från guldåldrar, som i tiden sammanföll med exempelvis vår egen stenålder.Sådant kan man gärna få vara medveten om - och det är ju också just därför, som boken givits ut och som den här sammankomsten i Svängom äger rum.När vi träder in sitter där redan ett par hundra assyrier/syrianer längs långbord, i stort sett med männen för sig och kvinnorna för sig. Mötet inleds, och på både svenska och syrianska omtalas att Folkbladet är där, vilket då två gånger om applåderas!Speciell dialekt
Sedan håller Jan Bet-Sawoce sitt föredrag, och vi behöver då inte skämmas över att inte begripa ett jota. För han talar, får vi veta, på en dialekt speciell för Azech, en som i grunden är arabiska men med inslag av kurdiska, modern syriska liksom av syrianernas liturgiska språk, som är en variant av arameiskan - vilket för övrigt var modersmålet för en viss Jesus från Nasaret.Väldigt främmande? Nej, faktiskt inte det minsta. Snarare känns det som att befinna sig på ett folkrörelsemöte av lite äldre snitt, där allvarliga människor i alla åldrar tar till sig den nya kunskap som serveras.Barn springer omkring. Och där sitter gamla farbröder i kostym, som ser ut ungefär som svenska farbröder kunde göra i vår egen barndom, när de hade klätt upp sig för att till exempel gå i kyrkan. (Medan det nuförtiden som bekant inte finns några riktiga svenska farbröder kvar.)Livet går vidare
Efter 1915 års massakrer gick livet trots allt vidare, inte i de utplånade byarna men i varje fall i centralorten Azech. Där fanns assyrier/syrianer kvar fram till 1970-talets stora exil, varvid många fick sitt nya hemland i Sverige.För de flesta i vårt land, som alls känner till namnet, innebär väl Azech ett fotbollslag. Men Azech står alltså, djupare besett, för oerhört mycket mer än så.