Under medeltiden ingick den här slänten ner mot Strömmen i det ursprungliga Norrköping. Men hur den lilla kvarn- och fiskebyn först växte fram, därom är kunskapen alltjämt ofullständig.
In i den frågeställningen kommer nu de här gravarna, belägna längs med Tunnbindaregatan, som man grävt ut ett 20-tal av.
- De är från 1050-1150 någonting, och där har vi hittat skelett, berättar arkeologen Kristina Jonsson. Men hälften av dem har varit i så dåligt skick, att vi inte kunnat ta upp dem.
Tidig kristen tidGravarna har karaktär av att vara från den tidiga kristna tiden. Många har haft föremål med sig i sista vilan; personliga ting som knivar, spännen, pärlor.
En grav fylld med stenar för tanken till vikingatidens högar. Också det ett tecken på, att här har det handlat om en övergångstid.
- Sedan är då frågan: Var bodde de här människorna? Var det något, som hörde ihop med Norrköping som "tätort"? Eller hörde gravarna till någon stor bondgård här i närheten?
- Det ska bli väldigt intressant att se, om vi kan få fram något om sociala grupperingar och sådant. Det kan man ta ställning till, när man har hela materialet, säger Kristina Jonsson.
Bara börjanUtgrävningarna är ju bara början, när de avslutats kommer olika specialiteter in i bilden. Osteologerna är experter på ryggradsdjurens skelett. Genom kol 14-analyser fastställs fynds ålder, för träd ger dock dendrokronologin med dess mätningar av årsringar mer precisa besked. Keramiken analyseras... och så vidare.
Längre in i kvarteret, mot Mäster Påvels gränd till, ser man ut att ha grävt djupare. Fast i själva verket är man här "bara" nere på 1600-talsnivån.
I början trodde arkeologerna, att fynden tog slut här. Men, visade det sig, jorden närmast under är utfyllningar som våra förfäder gjort genom seklerna, för att få sluttningen mindre brant. Där under återfinns äldre kulturlager, som kan komma att visa sig intressanta.
Fanns ett garveri- Och där borta, säger Kristina Jonsson och pekar nerför slänten, har vi hittat ett tjockt lager med träflis, djurben och så ett garverikar från 1600-talet.
Där återfanns en hel del huvuden och fötter från djur, som fått släppa till sina hudar till garvningen. Och ur barken utvanns garvsyra.
Utöver allt detta har arkeologerna här även träffat på riktigt gamla lämningar, i form av eldhärdar från sen bronsålder eller tidig järnålder.
Där befinner vi oss då före vår egen tideräknings början. På dessa marker ovanför den strida, forsande floden levde människor ännu långt, långt innan Norrköping var ens det allra minsta påtänkt.
