I vägkanten på olycksplatsen vid Ormestad, några kilometer från Östra Husby, brinner idag ljus bland blombuketter och sista hälsningar från familj och vänner.
Av en ny bulletin från Vrinnevisjukhuset i går eftermiddag kan utläsas, att den 64-åriga kvinnan i den ena blien alltjämt betecknas som svårt skadad. Hon har dock fått lämna intensivvården och ligger nu i stället på kirurgen, där hon också opererats. Hennes tillstånd betecknas som stabilt.
För de båda andra skadade - 18-åringen, som var passagerare i dödsbilen, och den 64-årige mannen, som färdades i samma bil som kvinnan - betecknas skadorna nu som lindriga. Båda uppges ha fått armfraktur.
På en raksträcka
Olyckan inträffade mitt på en några hundra meter lång raksträcka, med en höger- resp vänsterkrök i vardera änden.
Polisinspektör Raine Åbrink på Norrköpingspolisens trafikenhet vill inte föregripa utredningen, som nu genomförs. Men han säger att olyckan helt klart var "förarrelaterad".
- Det är en raksträcka, det var inte halt och det finns inga tecken på någon yttre påverkan.
Av någon anledning är den här ca sex km långa sträckan mellan avtagsvägarna till Östra Stenby resp Östra Husby påtagligt olycksdrabbad.
Om den saken kan Jan Båvemyr, chef för deltidsbrandkåren i Västra Husby, vittna.
Olycksdigert
På den stora kartan på kontorsväggen har samtliga insatser alltsedan 1993 markerats med nålar. Där framgår med all önskvärd tydlighet, av alla de gula nålarna, hur olycksdigert det varit just mellan Östra Stenby och Östra Husby. Några av olyckorna har inträffat på utfarterna till väg 209.
Men varför så många olyckor? Båvemyr har ingen säker förklaring, utöver att en del har varit viltolyckor.
- Det är ju mycket trafik här, många som ska ut till exempel till sommarstugan i Arkösund. Och man kör ju heller inte speciellt sakta här.
Frågan om vad som ska göras passar han i stort sett på.
- Men man skulle förstås kunna tänka sig en rondell vid utfarten härifrån till 209:an.
Det var väl bra att man sänkte maxhastigheten på vägen?
- Ja, det är förstås inget fel att man gör det, om det kan rädda liv.
- Men, tillägger han, sedan är ju frågan om bilisterna följer hastighetsskyltarna.
Han var med på utryckningen till olycksplatsen i lördags kväll:
- Och jag kan ju säga att någon mer förstörd bil än den ena olycksbilen, det har jag aldrig sett. Det blev rent skrot av den.
Svårt att veta
Norrköpingspolisens Raine Åbrink har också svårt att peka på några verkningsfulla åtgärder, utöver ombyggnad till 2+1 med mittvajer - som ju i så fall ligger rätt långt fram i tiden.
- Jag kör själv en hel del på vägen mot Moon och S:t Anna, där man också har sänkt hastigheten. Men jag kan konstatera, att för en del bilförare finns inte hastighetsreglerna. De skiter i dem.
Det finns stolpar för fartkameror uppsatta på Arkösundsvägen, men utan kameror.
- De hade ändå inte hindrat den här olyckan. Och fortkörarna lär sig, var kamerorna finns. De som inte vill, de skiter i dem också.
Borde det i varje fall inte finnas varningsskyltar om, att detta är en olycksdrabbad vägsträcka?
- Kanske det, och sådana skyltar finns ju också på sina ställen. Men jag vet inte, vilken inverkan de kan ha haft.
- Visst, det är mycket trafik på den här vägen. Men man kan ju inte påstå, att just den här vägsträckan skulle vara farlig, säger Raine Åbrink.
Eftersom man inte har pengar till att bygga om vägen sänkte Vägverket i fjol maxhastigheten på väg 209 till 80 km/tim. För 90-väg kräver Vägverket nämligen numera som grundregel 2+1-lösning.