Hans uppdrag är nästan omöjligt
Nog har fallen med apatiska barn blivit fler på senare år.Det kan Norrköpings Karl-Göran Biörsmark konstatera av egen erfarenhet. Sedan drygt två år tillbaka sitter han med i utlänningsnämnden.
Att sitta i utlänningsnämnden är ett svårt uppdrag. Om den saken kan Norrköpings Karl-Göran Biörsmark (fp) vittna. Foto: Pressens Bild/Arkiv
Foto:
Det är, säger Biörsmark, ett svårt uppdrag att vara nämndeman i utlänningsnämnden. Om än inte så mycket för att hans parti - folkpartiet - krävt generell amnesti för de apatiska barnen.
Skilda roller
- Jag tycker inte, att det är särskilt svårt att skilja på de här rollerna. I utlänningsnämnden sitter jag ju inte för att driva folkpartiets politik, utan för att efter bästa förstånd tolka svensk lag. Och det är en uppgift nog så delikat i sig, säger han.
Han har märkt att partivänner kan ha lite svårt att förstå det där, och att medierna också gärna gör en poäng av sådant.
Men någon personlig konflikt är det alltså inte. Däremot en oerhört svår uppgift där man tvingas till ställningstaganden, som rör folks väl och ve.
- Det är mycket besvärligt, och att det skulle bli så visste jag ju också. Därför sa jag först nej när partiet frågade mig. Men de återkom, och till slut sa jag okej.
Äldsta barnet
Den rapport om de apatiska barnen, som lades fram på onsdagen (se artikel här intill), innebär för Biörsmark just inget nytt. Att de apatiska barnen finns, och att de har det mycket svårt, det har han ändå haft helt klart för sig. Han har noterat, att det påfallande ofta rör sig om det äldsta barnet i en syskonskara.
- Saken blir ju heller inte lättare av att det bland forskare finns olika uppfattningar om vad apatin beror på. Man får försöka sätta sig in i varje enskilt fall och bedöma de skäl som finns där.
Utan ryggsäck
Men, säger han, det är väl rimligt att anta att apatin har med de långa svenska handläggningstiderna att göra. Som ju i sin tur bland annat beror på, att man idag kan överklaga till utlänningsnämnden hur många gånger som helst. Varje ny ansökan måste tas upp av nämnden.
Nu ska ju denna nämnd slopas från årsskiftet. I stället ska förvaltningsdomstolar - länsrätten och kammarrätten - bli instanserna. Kammarrättens beslut ska heller inte kunna överklagas.
Biörsmark är kluven, när det gäller allmän amnesti för familjer med apatiska barn. Ett starkt skäl för ja är dock, att årsskiftets nya ordning helst bör få börja från scratch - utan den ryggsäck på sådär 10 000 ärenden, som det annars kan bli.
Till vilket också kan läggas att processerna lär bli än mer utdragna med det nya, då även de sökande själva kommer att få medverka i förhandlingarna.
- Och då är ju redan de långa handläggningstiderna en stor del av problemet, konstaterar Biörsmark.
Som nämndeman kallas han till sammanträde med utlänningsnämnden ca åtta gånger om året. Ärendena avgörs sedan av grupper med två nämndemän, och så en jurist som ordförande.
Biörsmark brukar ha sex ärenden per gång. Redan det är, säger han, egentligen för mycket. Men trycket från alla eftersläpningar är starkt.
<span class=Rub1>Barnen blir bara fler och fler
<span class=Ing><B>NORRKÖPING
Antalet apatiska flyktingbarn har ökat kraftigt.
De tycks också verkligen vara begränsade till just Sverige.</B>
På DN Debatt onsdag presenterade docent Nader Ahmadi och regeringens nationella samordnare Marie Hessle sin med spänning emotsedda första rapport om de apatiska flyktingbarnen.
354 sådana barn har sedan 1 januari 2003 varit, eller är fortfarande, aktuella på någon av landets 79 barn- och ungdomspsykiatriska verksamheter. För Östergötland är siffran sex barn. För 163 barn landet runt pågår behandlingen.
Antalet apatiska barn har ökat kraftigt på senare år - från 55 nya fall år 2002 till 155 år 2004. 87,5 procent av barnen kommer från f d Sovjetunionen eller ex-Jugoslavien.
Okänt utomlands
Utomlands är fenomenet apatiska flyktingbarn i stort sett okänt. Med visst undantag för Norge, men där rör sig sex av de sju fallen om barn som insjuknat i Sverige.
Variationen på symptom är stor, liksom också sättet att reagera på behandling. För vart tredje barn har behandlingen haft positiv effekt, men för vart fjärde barn har symptomen tvärtom försämrats.
Det finns exempel på barn som tillfrisknat direkt, när familjen beviljats uppehållstillstånd. Men det finns, å andra sidan, också barn som inte alls gjort det.
Någon vetenskapligt grundad definition av detta apatitillstånd finns inte. Men barnen ger, slår de båda forskarna fast, uttryck för stort lidande.
Ahmadi och Hessle fortsätter nu med en fördjupningsstudie.
Så jobbar vi med nyheter