Trasiga vägpinnar. Det är något som Peter Andersson håller koll på i sitt arbete som vägvakt. "Ibland kommer jag på mig själv när jag inte jobbar att jag kollar hur vägpinnarna ser ut", säger han och skrattar.
Vi åker på små slingriga vägar. Emellanåt stannar vi till. En vägpinne är trasig. Peter Andersson plockar bort den och noterar och anmäler till sin uppdragsgivare. Vid en korsning är det stopp igen. Grenar hänger för en skylt så att den inte syns helt bra. Peter Andersson tar fram sin såg och tar bort grenar så att skyltningen är utan anmärkning. Han noterar åtgärden i sin padda så att Trafikverket kan se att han fixat till problemet.
– Jag gillar mitt jobb. Jag är ute på vägarna och det är inte alls lika slitigt som när jag körde timmerbil, säger han.
Peter Andersson jobbar som vägvakt åt Svevia. Yrket innebär att han är ögonen för hur vägarna och miljön precis intill vägarna ser ut. Han patrullerar sträckor efter ett fastslaget schema och åtgärdar brister om han upptäcker det. Sen får också vägvakterna tips från allmänheten. Då kan man åka ut akut till en plats för att fixa till problemet.
Peter Andersson jobbar som vägvakt. "Jag trivs väldigt bra. Vi är ett bra gäng. Även om det är mycket ensamarbete", säger han.
– Jag har inga problem med att jobba ensam. Jag är ju i kontakt med folk hela tiden. Men här får jag också sköta mig själv. Jag får vara ute på vägarna och får ändå frisk luft.
Peter Andersson och hans kollegor är de som är ute på vägarna när uppmaningarna kan vara att allmänheten borde hålla sig inomhus. Snöstorm eller spöregn. Åska och hagel och ishalka.
"Ibland finns det grenar som hänger ned och behöver tas bort", säger han.
– Det ingår att vara ute. Det är vi som ska se till att vägarna är farbara. Då får man ta det lugnt. Visst har jag har varit med om olyckor. Men jag har klarat mig själv, säger han och tystnar.
Han stannar för att flytta lite grenar som ligger för nära vägen. Vi rullar iväg igen. Vi passerar en skylt som säger Krokek. Han svänger in på en vägficka och stänger av bilen.
Det finns risker i hans jobb och han har varit först på olyckor. "Jag är aldrig rädd. Men det gäller att ha respekt för miljön vi jobbar i", säger han
– En gång var jag först på en olycka. En traktor hade blivit påkörd och jag hittade en äldre man som blödde i huvudet. Han var illa däran. Jag ringde 112 och beställde en ambulans. När jag står där och väntar kommer en man gående. Han säger att han är läkare, med neurologi som specialitet. När ambulansen kommer styr han upp allt och ringer till sjukhuset och berättar vad som väntar. Mannen överlevde. Ibland har jag tänkt att det nog inte hade gått så bra om inte läkaren hade dykt upp, säger Peter Andersson.
Han tystnar och tänker efter en stund. Några bilar kör förbi. En lastbil. Till och med en cyklist åker förbi. Med gul väst.
Vad tänker du?
– Att livet ibland styrs av slumpen. Jag tänker också att det kan vara fantastiskt ute på vägarna. Men att det också kan vara farligt. Plötsligt kan olyckan vara framme. Jag är aldrig rädd. Men det gäller att ha respekt för miljön vi jobbar i, säger han.
Ett antal grenar behövde röjas för att korsningens skyltar skulle synas klart.
Peter Andersson tycker att hans yrke passar man som kvinna. Han tror att det finns några egenskaper som är bra att ha om man ska bli vägvakt
– Jag skulle inte säga att det är ett tungt yrke i grunden. Men visst kan det finnas stunder då det krävs styrka. Det är bra om du gillar service och att fixa problem. Sen tror jag att det är bra om man trivs med ensamarbete. Det blir en hel del sånt. Det här är ett jobb som jag skulle kunna jobba med ändå in till pensionen, säger han.
På väg vidare. Från Krokek och bort mot Skenäs var slingan Peter Andersson hade när Folkbladet var med.
Finns det någon "yrkesskada" som man får av jobbet. I ditt fall att du kollar vägar lite extra fast du är ledig?
– Haha. Jag lägger förstås märke till om det finns trasiga käppar efter vägen och noterar hur vägunderhållet ser ut. Det är något man får med sig, säger han.