Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Handlingskraft i stället för diskussioner!

Foto: Forsby Jan

Norrköping2008-05-10 03:00
Amra Hasanov
En tanke har börjat ta form i mitt huvud, en klar och sammanhängande tankegång som jag känner beskriver samhället för många människor. Jag lyssnade häromdagen på Sex Pistols "Anarchy in the UK" när det slog mig att sådana låtar inte görs längre. Låtar som kritiserar och ifrågasätter människor och samhället vi lever i.I dag är allting ett knapptryck bort och våra kritiska ögon som förut riktades mot samhället riktas istället mot problem, funderingar kring vad vår omgivning tycker om oss och hur mycket av det materiella man har. Att verkligen ta tag i problem vi har och saker vi anser fel i samhället verka ligga långt ned på prioriteringslistan. Vi diskuterar i tystnad med varandra och låter andra behandla oss illa som faktiskt vågar ta för sig. Ett annat exempel på denna konflikträdsla möttes jag av för någon vecka sedan. En vän är av olika skäl väldigt arg och förbittrad på en bekant till mig och min vän. Hon har pratat om detta länge och detta tar upp en del av hennes dagliga tanke verksamhet - men hon nöjer sig med att att tänka och diskutera. Att ta det ett steg längre och konfrontera personen i fråga möts av kommentarer som - nej, tänk om hon blir arg och det blir konstig stämning sen? Den här apatin som många går omkring med gör mig väldigt frustrerad. Är man verkligen så konflikträdd idag att man hellre står ut med en person som enbart för med sig dålig stämning och elaka kommentarer? Detta beteende färgar av sig på allt vi gör. Människor som inte vågar säga till att de fått för lite eller helt utebliven lön, att läraren är otrevlig eller inte tar de chanser som ges av rädsla för att stöta sig med någon. Jag kommer på mig själv med att tänka hur sällsynta demonstrationer är. Jag har kanske deltagit i en i hela mitt liv, lite halvt. Jag har varit med i olika lokala organisationer som säger sig vilja förändra och påverka bara för att märka att gratis fika och picknick ute i vårsolen är mer lockande under våra möten. Jag minns när man gick i skolan och förde fram en åsikt som krävde förändring. Då möttes man av det där du-är-så-ung leendet från vuxna som helt enkelt inte ville lyssna. Målet idag är att diskutera allting medan handlingskraft lämnats någonstans i sandlådan då problem faktiskt löstes genom att man sa ifrån om någon tog ens spade. Tar man inte tag i sitt eget liv och istället låter andra styra det av rädsla kommer man ingenvart i längden. Mitt mål just nu är att bli antagen till en skola där jag kan plugga journalistik. Konkurrensen är hård, inte bara på arbetsmarknaden utan även på önskad utbildning och skola. Jag kommer med all säkerhet behöva ta för mig och hävda mig själv och det kommer inte gillas av alla, men vet ni vad? Jag tror jag kan leva med det.Finns det längre ingen gnista kvar i oss vanliga unga eller har rebellen inom oss som vill förändra något försvunnit och hör hemma i våra föräldrars generation? Våga säga ifrån och ta för er när någon behandlar er illa och tänk på att det bara är du som skapar ditt eget liv, ingen kommer göra det åt dig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping