Mr Kolmården tar emot i lägenheten vid Stortorget. Den tidigare utsikten mot Svinsta skär är utbytt mot en husvägg från 70-talet. 85-årige Ulf Svensson avslöjar, att han efter tre år i familjens våning fortfarande inte trivs. Scouten i honom saknar naturen, saknar Kolmården där han levt i 50 år med hustrun Marianne.
Klippboken och fotografierna är framtagna, lösa bilder och album. Hans högst egna skapelse – Kolmårdens djurpark– jubilerar i dag. För 50 år sedan, på Kristi himmelfärds dag, öppnade djurparken som då genererade bilköer upp till Strömsfors. Människor kom från hela Sverige för att få se djuren. Besökstrycket blev så stort att man öppnade utgångarna för att släppa in folk, minns Ulf Svensson.
Mariestadssonen och socionomen anställdes av Kolmården som då var egen kommun, som kommunkonsulent. Hans arbete var att försöka få arbete till bygden, som höll på att tömmas på sina ungdomar. Tre månader senare fick Ulf Svensson idén om att skapa en djurpark.
– På sommaren kom det folk till Kolmården för att plocka bär, bada i sjöarna och njuta av naturen. Jag tänkte att vi måste få människor att spendera sina pengar här, genom att skapa ett friluftsområde med djurpark.
Det tog honom tre år att förverkliga den idén, som inte många trodde på. Men i dåvarande landshövdingen Per Eckerberg fann Ulf Svensson en bundsförvant.
– För mig är problem förtäckta lösningar, konstaterar Ulf Svensson.
Finansieringen var den stora utmaningen, som Ulf Svensson löste på sitt annorlunda sätt. Byggare och restaurangägare fick själva satsa pengar i djurparken med löfte om att några år senare få tillbaka sina satsade pengar, med ränta.
En av hans stora förmågor verkar vara att nätverka. Trots att dåvarande finansminister Gunnar Sträng i början var skeptisk till Kolmården, var han i grund och botten en djurvän som sedan ofta besökte djurparken på vägen till och från sitt sommarställe. Även Olof Palme gjorde ofta en avstickare från Harpsund med någon av sönerna.
– Jag har alltid börjat min kontakt med människor uppifrån.
I kampen använde han också massmedia på ett skickligt sätt. Reportrar från Aftonbladet och Expressen skrev ofta och mycket om hur lilla Kolmården med sina knappt 3 000 invånare, skulle bli platsen för en ny djurpark.
– Det var många som tyckte att det var en idiotisk idé och jag blev ofta förlöjligad. Efter den fasen följde motståndet och så småningom ett accepterande, konstaterar Ulf Svensson.
På vd-posten för djurparken satt han från 1964 till 1988. Sedan fortsatte han som koncernchef i ytterligare några år. Det allra bästa under de här åren, trots medaljer och utmärkelser (Svensson har fått både kungamedalj och regeringens belöningsmedalj) är de många arbetstillfällen som djurparken genererade.
– För mig är det bästa med Kolmården, alla fina medarbetare som jag lärde känna. Vi kände allihop att vi var nybyggare och var med om något banbrytande.
Glädjeämnena har varit många. Men Ulf Svensson minns också motgångarna, som när aphuset brann 1966 och flera av aporna brändes inne. Eller när en patient från Beckomberga mentalsjukhus fick för sig att han kunde tala med lejon, klev ur bilen i safariparken och dödades av en lejonhona, som just hade fått ungar.