Han har haft Folkbladet för ögonen hela sitt liv
- Så länge jag kunnat se har jag haft Folkbladet för ögonen, säger Gustav Henriksson. Född år 1910 är han. Och då hade hans pappa redan haft Östergötlands Folkblad i flera år...
Dragspelet och Folkbladet har båda följt 95-årige Gustav Henriksson genom livet. Foto: Niclas Sandberg
Foto:
- För jag har ju själv prenumererat på tidningen ända sedan jag gifte mig, och det var år 1934.
Snart 72 år som prenumerant alltså, och dessförinnan hela denna uppväxt med Östergötlands Folkblad ständigt närvarande. Fadern var statare på Lera gård vid Kimstad och började, tror Henriksson, med Östergötlands Folkblad redan år 1906.
- Pappa måste ha varit bland de första därute, som hade Folkbladet. Han hade bara fyraårig folkskola, men han läste gärna högt för oss ur tidningen...
Faderns annons
Vi får se en faksimil av en annonssida från år 1922, där fadern satt in en annons av något speciellt slag. Hans egen släkt hade nämligen försummat hans 50-årsdag, det var bara grannarna och så släktingarna på fruns sida som ihågkom den.
Då hade det ändå, berättar Gustav Henriksson, minsann passat sig för faderns släkt att komma ut till gården under första världskrigets nödår. På det viset hade de fått välbehövliga tillskott till sin egen knappa försörjning inne i stan.
50 år senare, år 1972 när det drog ihop sig till 100-årsdagen av faderns födelse, kom Henriksson att tänka på den där sarkastiska, och säkert också bittra, annonsen. Han besökte då Folkbladet på Ektorp och fick sig en faksimil från den gamla tidningen.
Ett annat tidigt Folkbladetminne är en artikel, som måste ha varit införd kring den 1 augusti 1924.
- Ett dystert tioårsminne, stod det i rubriken, och det var då krigsutbrottet 1914 som det handlade om. Aldrig mera krig! stod det också. Fast det hjälpte ju inte, ett nytt krig blev det ju ändå...
Blev lantarbetare
Som vuxen körde Gustav Henriksson först lastbil åt Norsholms Cementfabrik men blev sedan lantarbetare. Höll först till i trakten - Kimstad, Skärkind, Norsholm. Men kom efterhand närmare Norrköping, mot slutet av 30-talet till Ringstad gård.
Vid det laget hade han alltså också, år 1934, hunnit gifta sig. Att de unga tu skulle prenumerera på Östergötlands Folkblad var givet, det hade Henriksson ju med sig sen barnsben. Socialdemokrat var han ju därtill, aldrig har han röstat på något annat parti.
- Men det fanns kommunister också, som hade Folkbladet. De ville ju gå längre och var inte överens med det, som skrevs på ledarsidan. Men de sa att Folkbladet i alla fall var det minst onda...
Henriksson var tidig med att gå med i facket, han var förste medlemmen i Lantarbetareförbundets avd 406 i Skärkind. På Ringstad gård blev han sedan ombud för Östergötlands Folkblad.
- Då tog jag upp prenumerationer, det var en som hade hand om ekonomin inne på Folkbladet som jag redovisade för. Men jag kommer inte ihåg vad han hette.
- Folk hade ju inga pengar, ibland fick jag själv lägga ut för dem. Tidningen kostade 4,25 kr kvartalet. Även om det numera är 50 gånger dyrare har folk ju i alla fall pengar. Men på den här tiden hade man det verkligen inte bra. Nej, jag vill inte ha tillbaka något av den tiden.
Åren som ombud tog slut 1939, när Henriksson åkte in i beredskapen. Så småningom hamnade han i Norrköpings stads tjänst, bland annat på mudderverket som på 50-talet - före Lindökanalens tillkomst - fördjupade inseglingsrännan.
Från den tiden minns han ett anslag, som någon i facket satt upp på väggen. "Låt inte kärringen bestämma, vilken tidning som du ska läsa" - och det var då, tolkar vi det som, en uppmaning att vara karl för sin hatt och resolut välja Östergötlands Folkblad.
Trogen läsare
Henriksson har troget läst sin Folkbladet, inte minst det som stått om friidrotten. Och så ledarna, politiken har han alltid följt med i.
- Sen läser jag förstås om sådant som nu det här med den försvunna kvinnan. Elände och brott, det har ju funnits hela tiden.
Efter många år på Oxelbergen har han nu en lägenhet på servicehuset Generalen vid Nya torget. Från sitt fönster ser han på nära håll Kafé 12:an och lite längre bort Rådhuset. Och han är en nöjd 95-åring:
- Jag har det bra. Och jag klarar ju också allt själv.
Han spelar dragspel inom Gustav Adolfs pensionärsförening, har så gjort i flera år. På senare tid har han också tagit upp igen att spela fiol, där han lärde sig grunderna av en bonddräng långt tillbaka på 30-talet.
Aldrig arg
Och varje morgon dimper Folkbladet ner i brevlådan, och Gustav Henriksson läser den till sin dagliga morgonvälling.
- Jag såg att hon Anna-Lisa i Finspång varit arg på tidningen ibland. Men det har faktiskt aldrig jag varit. Jag har jämt försvarat den här tidningen.
Som han haft framför ögonen i 90 års tid eller så. Men där han själv aldrig har förekommit.
Inte förrän nu.
Så jobbar vi med nyheter