Han har dokumenterat ett stycke kulturarv

Jens Wahlstedt gör den kulturhistoriskt viktiga gärningen att dokumentera de här bilderna som betytt så mycket för de flesta av oss. Hur fantasin har fått skena iväg av de dramatiska historierna från bibeln, eller den där när örnen slå klorna i en liten hare. En del av det kitt som kallas gemensamt kulturarv.
Det doftar om skolplanscherna, människor börjar berätta, det är som gamla fotoalbum där man minns hela sammanhanget kring just det som blev bilden. Det var väl inte vem som helst som fick gå och hämta bilderna där de hängde?

Storstädning
Förlaget Norstedts hade hand om skolplanscherna en gång på tiden, läroboksavdelningen. En dag gick lass på lass till förbränning, det var storstädning. Kopior och original, om vartannat. Helt enkelt omätliga värden.
Jens Wahlstedt har vänt sig till gamla skolmuseer som det i Norrköping, (föreståndaren Margaret Trygg har också fått en plats i boken) till andra samlare, har kommit åt bilder från källare och vindar och kanske räddat vad som kunnat räddas och alla vi som minns har bara att vara tacksamma. Bilderna hör till företeelsen folkskola.

Först från landet
115 år är de äldsta bilderna. De som började med livet på landet och blev till årstidsbilder, första av anonyma konstnärer, så småningom av de riktigt kända. Vilket betydde att statusen steg och fler konstnärer anade möjligheten att få den jättepublik som var få av dem förunnat. Bruno Liljefors naturbilder, Nils Kreuger med sina skildringar av landsbygden, Julius Kronberg som tecknade massor med situationer ur bibeln, Olle Hjortzberg med historiska scener, och en av de flitigaste, Nils Asplund med sin långa serie svenska djur. Men konstnärerna rör sig också över genrerna. En Robert Höglund glädjer med en bild från templet där Jesus är 12 år - likheterna med hans ljuva trolltavlor är uppenbara.

Gamla hjältar
Nationalromantiken flödade vid förra sekelskiftet och på oskyldiga barns näthinnor har fästs bilder av modiga vikingar och slag där hjältemodiga ursvenskar har spritt det rätta och sanna. Vårt ärorika förflutna är första kapitlet i boken, gamla hantverk är del två. Där finns många tyska förebilder, kanske därför med minutiös detaljrikedom.
550 olika planscher illustrerar kristendomen - det var ju det mest överlägsna kärnämne under många decennier, före svenska språket till och med. Så vet vi hur Jesus såg ut också. Kronberg utgick ofta från något bibelcitat som fanns medtecknat på bilden.
Världen är sista kapitlet. Den del av bilderna som berättar om hur det var i Afrika, i Indien, i Kina och så vidare. Vi ska komma ihåg, säger Wahlstedt, att bilderna gjordes när Sverige var mycket isolerat, efter två stora krig, före moderna kommunikationer.
Trygg som en skolplansch kan man säga. Även om den oftast var falsk. Men blomställningar och hantverks-verktyg eller hur en gräsand eller en bäver ser ut - det kan vi säkert lita på fortfarande.

Information till våra läsare

Han har dokumenterat ett stycke kulturarv