Olyckan inträffade när Simon var på väg hem från skolan på Kungsgatan i Norrköping. När en bilist tvärnitade vid ett övergångsställe fick han svårt att få stopp på sin moped och det slutade med att hans handled klämdes mellan hans egna vikt och bilen.
– Sedan hamnade jag under mopeden och fastnade där tills någon kom och plockade bort den från mig. Jag kunde inte använda handen, den var död.
Det blev en tur in till sjukhuset där handleden röntgades. När inget hittades blev Simon hemskickad med två tabletter Panodil.
– Jag hade brutalt ont. Det var ju brutet och jag kunde inte ens använda handen men eftersom de på sjukhuset sa att det inte syntes att det var brutet tänkte jag att det bara var smärta från olyckan. Men det blev aldrig bättre.
Problemet var att han fått en båtbensfraktur, något som inte upptäcks vid en vanlig röntgen. Tre veckor senare hade han fortfarande väldigt ont och gick till vårdcentralen. De skickade honom till en sjukgymnast.
Han fick en skena att sova med och övningar att göra, men när handleden inte blev bättre fortsatte han att söka vård på vårdcentralen.
– En läkare på vårdcentralen frågade vid ett besök "Vad är det för smärtstillande du vill ha?". Det var inte fråga om vad jag ville ha för hjälp utan vad jag ville ha för medicin. Vad ska man svara när man får en sådan respons när man går dit?
– Efter det tänkte jag bara att jag skiter i vården, jag skiter i om det gör ont för jag kommer ändå bara få samma svar. Man känner sig hopplös och hjälplös när de som ska hjälpa en inte tar en seriöst.
Simon berättar att han sedan dess valde att leva med handleden som var allvarligt funktionsnedsatt. Han har känt sig nedstämd och det har gått så långt att han haft självskadetankar.
Vändningen kom 2019 när han i samtal med psykiatrin erbjöds hjälp att få vård på rätt väg. Efter ungefär tre månader fick han en remiss till sjukhuset för en magnetröntgen där det upptäcktes att han hade en fraktur i båtbenet.
– Det var en stor lättnad. När läkaren ringde för återkoppling efter röntgen var reaktionen "Oh wow, jag visste redan det men tack för att du sa det och tog dig tid att kolla upp det".
I januari 2020 opererades handleden och idag har den läkt, men smärtan är i princip oförändrad. Någon som har varit pådrivande i läkningsprocessen är systern Helane Ermagan. Hon lever fortfarande på hoppet att handleden ska bli återställd.
– Det är sorgligt att tänka att en 24-åring ska behöva ha ont resten av livet på grund av ett antal missar. Och att det ska behöva gå så långt att man får självmordstankar innan man får hjälp är ju så hemskt.
Efter att det konstaterades att Simon hade en fraktur i handleden upprättade hon en lex Maria-anmälan. I sin utredning har Inspektionen för vård och omsorg IVO konstaterat att vården har varit bristfällig vid samtliga involverade verksamheter.
IVO kritiserar tre vårdenheter i Norrköping dels för att en båtbensfraktur bör ha övervägts tidigare dels för att han fick träffa många olika och nyutbildade läkare som kan ha varit en bidragande faktor till fördröjningen.
– Nu har vi fått rätt från alla håll. Det är i alla fall ett bevis på att det har gått fel i så många led. Jag hoppas bara att den här anmälan gör så att ingen i samhället behöver drabbas av något sådant här igen, säger Helane Ermagan.