ST-läkaren Gustaf Walther har packat väskan. Inom någon dag ska han för Läkare utan gränsers räkning vara på plats i Moldavien för att hjälpa flyktingarna som kommer ifrån krigets Ukraina. Det är inte första gången han är ute på uppdrag för organisationen. Förra året var han i östra Sudan där Läkare utan gränser arbetar för att hjälpa människor som flytt från våldsamheterna i provinsen Tigray i grannlandet Etiopien. Han har också varit i Irak på ett längre uppdrag.
– Att jag gör det här handlar mest om solidaritet. Det finns platser på jorden där behoven är större än i Sverige och jag har möjlighet att hjälpa till, säger han.
Gustav Walther har flera kopplingar till Östergötland. Han är uppvuxen på en gård mellan Skärblacka och Finspång. Han gick gymnasiet i Norrköping och har jobbat två år på Vrinnevisjukhuset. Just nu bor han i Piteå och har en tjänst på sjukhusets medicinklinik.
– Jag kommer vara i Moldavien en månad. Jag flyger från Sverige under torsdagen. Det är så långt kontraktet sträcker sig och det är så länge jag ska vara ledig enligt överenskommelsen med min arbetsgivare. Jag vet inte riktigt vad jag kommer att göra på plats och hur det kommer att se ut. Allt har gått väldigt fort, säger Gustaf Walther.
Tycker du att ni gör skillnad?
– Jag hade aldrig åkt om jag inte trodde det, säger han.
Hur förbereder du dig inför ett uppdrag?
– Jag följer nyhetssändningarna för att ha koll på vad som händer. har jag inte förberett mig på något särskilt sätt, säger Gustaf Walther.
Att vistas i krishärdar medför förstås att du möter många sorgliga människoöden. Gustaf Walther berättar att det finns ett bra skyddsnät när det gäller psykosocialt stöd.
– Det finns samtalsstöd under tiden då du är på plats och efteråt. Men lika viktigt är den grupp av människor du jobbar och delar erfarenheterna med, säger Gustaf Walther.
Hans fru har precis som han varit ute på uppdrag åt organisationen förut. Så hon vet hur det är att jobba på plats i en krishärd. Samtidigt säger Gustaf Walther att det jobbigaste är att vara ifrån partner, familj och vänner.
– Det är också jobbigt att det kan finnas en oro för mig. Men det handlar om en månad nu, säger han.