Vid Mirum galleria är allt som vanligt på onsdagsförmiddagen och antalet kunder börjar sakta öka.
Det är en alldeles vanlig onsdagsförmiddag i Hageby, och i Mirum galleria pågår en ganska återhållsam aktivitet. Eller förresten vanlig: det är första dagen där hela Hageby – inklusive Mirum galleria – ingår i en polisiär säkerhetszon. Och inte bara det – det är även första gången som lagen, som trädde i kraft i april i år, tillämpas i Sverige.
Klockan är lite efter tio och bland flanörer och shoppare märks inte något speciellt. Så här dags syns heller inga poliser till, vare sig inne på gallerian eller ute på gatorna. Jag möter några skrattande väktare utanför Hageby bibliotek, det är allt.
Lite över elva dyker en polisbil upp och en stund efter det parkerar en piketbuss och fyra poliser börjar lasta av cyklar. Sedan delar de upp sig två och två och cyklar åt olika håll. Det dröjer inte länge förrän två av dem hamnar i ett vänskapligt samtal med två killar som går på trottoaren.
Cyklar lastas ut och fyra poliser cyklar iväg i par för att prata med folk och vara trygghetsskapande.
På det stora hela är det svårt att skilja Hageby från vilken stadsdel i vilken stad som helst i Sverige. Men det är inte vilken stadsdel som helst med tanke på vad som skett här de senaste månaderna. En ung man mördad i närliggande Atrium, en kraftig bomb vid en port och så dubbelmordet senast i en lägenhet. Det är bara ett axplock.
Jag har själv gått omkring runt brottsplatser i Hageby och talat med boende som är mer eller mindre förtvivlade och vittnar om otrygghet och tankar om att flytta. En kvinna berättade om oron att skicka iväg sonen till skolan varje morgon eftersom ingen är skyddad mot förflugna skott eller en explosion.
Här, mot Söderleden, går den norra gränsen för säkerhetszonen i Hageby.
Men alla som vill söka sig härifrån kanske inte kan det av olika anledningar. Det kan handla om ekonomi. Många har också bott här åtskilliga år och lärt sig att älska allt det som är bra med stadsdelen – vilket naturligtvis är mycket.
Det är det tragiska och orättvisa: den laglydiga majoriteten som strävar på och vill bidra till en bra och levande stadsdel hamnar som gisslan hos gängmedlemmar, ofta mycket unga personer utan konsekvenstänk, men med kraftigt våldskapital där också ribban för att använda våld numera verkar vara helt obefintlig.
Så är Hagebys rykte plötsligt tillbaka på ruta ett, trots alla de som jobbat hårt för att göra vardagen bättre, fånga upp ungdomar tidigt, ge alternativ.
Men denna onsdagsförmiddag märks inte mycket av kriminella aktiviteter. Det är lite som med trollen, de klarar inte av solljus, särskilt inte när de nu kan visiteras utan brottsmisstanke.