Ju fläskigare – desto bättre är Wales-manglarnas inställning.
Tyvärr.
Efter gitarrsolo nummer sju som låter exakt likadant som de sex innan gäspar till och med
ynglingen i BFMV-tröja bredvid mig.
Det blir för segt och förutsägbart helt enkelt men det går inte att anklaga bandet för att inte försöka.
Poserna finns där. Kvartetten pumpar biceps mellan gigen och det är rejält med muskler bakom de feta riffen.
Sångaren Matt Tuck får till och med i gång festivalens första (?) circle pit men publikens energi och den värmande solen räcker inte.
Bullet For My Valentine tänder bara till i "Riot" och hiten "Tears Don´t Fall" som är en jäkligt bra låt.
Resten?
Vare sig mer eller mindre - även om Bullet För My Valentine skulle må bra av att sträva efter att vara just mindre.