Göran Eriksson har i hela sitt yrkesverksamma liv arbetat som lokalvårdare på Samhall.
– 67 rum på fyra timmar, säger han om hur det var att arbeta på hotell.
Trots sina svårigheter, med epilepsi sedan födseln, arbetade han fram till pension vid 65 års ålder.
– Fast sista tiden gick jag ner till fyra timmar om dagen.
Som äldre har besvären blivit värre – han har nu svåra balansproblem och måste använda rollator. Tidigare var besöken på Träffpunkten ett glädjande inslag, men i och med att dessa stängt på grund av coronapandemin, är det nu i princip bara för boulen på torsdagar som Göran tar sig ut och träffar folk. Som tur är hålls spelet precis utanför hans bostad. Hans stora glädjekälla i livet är annars dottern, som bor i Svärtinge med sin lilla son på två och ett halvt år. Göran skiner upp då barnbarnet kommer på tal:
– Nu har han IFK-kläder – de har han fått av mig, säger han stolt.
Men nu har det blivit svårt för Göran att hälsa på dem. Efter att ha ramlat flera gånger på buss och spårvagn vågar han inte längre åka kollektivt. Han berättar om de skador han fått då han ramlat:
– Armen har gått ur led, jag har fått ont i benet, slagit sönder kläder...
Göran berättar att anledningen till att han faller är att han inte hinner sätta sig innan spårvagnen kör iväg. När han ställt ifrån sig rollatorn för att registrera sitt kort kör spårvagnen iväg med ett ryck och med sin dåliga balans faller han då handlöst.
– Det är inte chaufförernas fel, de har så tajt med tiderna att de måste köra för att hinna, påpekar Kent Oskar, vännen från PRO Ljura.
Resultatet är hursom att Göran nu inte längre kan åka kollektivt – och därmed inte hälsa på sin dotter och sitt lilla barnbarn. För någon färdtjänst, det har han inte rätt till, enligt ett beslut från kommunen. Vännen Inga-Britt Johansson som "älskar papper" hjälpte honom att överklaga beslutet till Förvaltningsrätten i Linköping, men även där fick han nej. "Göran Eriksson bedöms inte ha sådana väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel som krävs för att kunna få färdtjänst" står det. Men det tycker Inga-Britt och Kent Oskar att han har.
– Alla vi som känner Göran vet att han absolut har behov av färdtjänst för han kan inte ta sig någonstans, säger Kent Oskar.
Sedan en ny striktare färdtjänstlag trädde i kraft 1998 är kraven högt ställda. Som lagen nu är formulerad är det enbart individens förmågor, främst rörelseförmågan, som avgör rätten till färdtjänst. Det krävs att personen har "väsentliga svårigheter" att resa med allmänna kommunikationer, vilket innebär att om man kan, om än med vissa svårigheter, förflytta sig på egen hand har man inte rätt till färdtjänst.
Antalet färdtjänstberättigade har sedan 1998 minskat markant, samtidigt som både antalet personer totalt och antalet äldre personer har ökat i Sverige. Sedan 1991 har antalet tillstånd för färdtjänst i landet minskat med 28 procent, enligt myndigheten Trafikanalys.
För Görans del innebär den nekade färdtjänsten att han nu tvingas till mer hemmasittande. En sak är i alla fall klar: han har nu ordnat fram ett läkarintyg på sina svårigheter och hoppas att det ska kunna ge honom rätt till färdtjänst och att han slipper fler processer:
– Det är jobbigt att hålla på och bråka!