Gömde sonen i fem år men friades i rätten

Sonen är född 1998, och det handlar här om en extremt besvärlig och långdragen vårdnadstvist. som Folkbladet redovisat i flera artiklar.

Har mamman då, som åklagaren hävdade, gjort sig skyldig till grov egenmäktighet med barn?

Nej - har Norrköpings tingsrätt nu alltså kommit fram till.

Vid tidpunkten då hon lämnade Sverige var hon alltjämt vårdnadshavare för sonen, om än bara interimistiskt. Hon säger sig inte ha kunnat tro, att rättegången kunde fortsatta när hon själv inte var närvarande.

Och tingsrätten kommer fram till att det inte har kunnat visas, att hon varit informerad om det rättsliga läget i vårdnadstvisten.

Visserligen finner rätten det föga troligt, att hon inte på hela tiden via anhöriga och vänner i Sverige skulle ha fått vetskap om utvecklingen. En del omständigheter tyder också på, att hon verkligen vetat.

Men i det stora hela kan detta inte anses bevisat - kommer tingsrätten fram till, och ogillar därför åtalet.

Pappans skadeståndsanspråk på drygt 37 000 kronor ogillas då också.

Det var efter allvarlig osämja, med olika anklagelser, som paret i augusti 2003 interimistiskt kom överens om mamman skulle ha sonen men pappan ha rätt till umgänge.

I maj 2005 inkom sedan pappan till tingsrätten med en skrivelse om gemensam vårdnad. Detta bestreds av mamman, och tingsrätten avslog i juni interimistiskt pappans yrkande.

Huvudförhandling blev det sedan inte förrän i september 2006. Den kom emellertid att inställas - och som man först långt senare fått klarhet i, hade mamman då tagit sonen med sig till Dominikanska Republiken.

Några dagar senare upphävde tingsrätten de interimistiska besluten i målet och konstaterade, att vårdnaden om sonen skulle vara gemensam.

Att få kontakt med mamman visade sig omöjligt. Följden blev att tingsrätten, även denna gång interimistiskt, överlät vårdnaden av sonen till pappan. Domen fastställdes av hovrätten. Eftersom mamman och sonen då var spårlöst borta, företräddes mamman av en av tingsrätten förordnad god man.

Vad som då hade hänt var, att hon bestämt sig för att flytta utomlands. För att inte riskera bli utlämnad till Sverige tog hon sonen med sig till Dominikanska Republiken, där hon fick arbete som lärare.

Detta skedde alltså år 2006, och sedan gick åren. 2011 återvände mamman och sonen till Sverige för en läkarbehandling, som inte stod att få i Dominikanska Republiken.

När hon då på svenska konsulatet ansökte om nytt pass fick hon veta, att hon inte kunde få något sådant eftersom hon var efterlyst.

Hem med sonen kom hon dock och fick då sitta häktad ett par dagar. Men friades nu alltså av Norrköpings tingsrätt.