I gränslandet mellan Kneippen och Strömbacken ligger Strömbacken 4. Ett höghus många kanske inte tänker på men som ändå inrymmer både körskola, frisör och en tätt sammansluten grupp hyresgäster. Under onsdagen fyllde huset 60 år och det firades med tipspromenad och fika.
– Jag uppmärksammande att huset fyllde år och ville göra något skoj. Huset är som en svart fläck på kartan, det finns nästan ingen information. Jag hittade ingenting i bildarkivet så jag har fått information från stadsarkivet och hittat en del på biblioteket, säger Susanne Birksjö som anordnat husfesten.
Huset var från början ett så kallat kollektivhus som byggdes som elevboende, äldreboende och personalboende. Lägenheterna uppläts även åt ensamstående mödrar som hade svårt med ekonomin. Peter Silver flyttade in i huset då det var nybyggt och bodde där tio år framåt. På onsdagen är han tillbaka i huset för att fira årsdagen.
– Vi bodde på fjärde våningen, alla våningar var inte färdigbyggda när vi flyttade in. Jag bodde här till år 1977 men min mor bodde här ända tills hon gick bort 1999. Jag vet att redan när jag flyttade in fanns en sammanhållning utöver det vanliga, man hjälpte varandra på ett sätt som inte är så vanligt. Det kunde till exempel handla om att föräldrarna hjälpte varandra med att passa barnen och läsa läxor.
Peters tydligaste minnen från barndomen på Linköpingsvägen 12 är de många hyss han och hans vänner hittade på.
– Barndomskompisarna bodde i huset och vi brukade spela landhockey mot kakelväggen här utanför så fastighetsskötaren kom nedspringande i sina träskor. Tidigare fanns ett konditori i byggnaden och vi busade en hel del med konditorn. Bland annat kastade vi in stinkbomber hos honom så lokalen utrymdes. Det var så oskyldigt då jämfört med busen idag.
På årsdagen firas det med fika i källarlokalens "Café 12:an", ett samlingsrum för de boende i huset. På frågan om vad som utmärker Strömbacken 4 finns många svar. Läget vid Strömmen, närheten till centrum och bra förbindelser är några av dem. Sammanhållningen bland grannarna är återkommande.
– Man hjälper varandra här. Det är många äldre som bor kvar och då hjälps man åt. Det är mycket tack vare det som många kan bo kvar. Det har flyttat in många yngre också och jag hoppas att vi kan föra vidare den här traditionen även till dem, säger Susanne Birksjö.