Glest med personal i förskolorna
1980-talet innebar slutet på en guldålder. Jämfört med 1990 har personaltätheten minskat kraftigt i Norrköpings förskolor. Det framgår svart på vitt i statistiken. - Visst är det så, och det är ju också därför som sjukskrivningarna ökat, säger Eva Sandler Johansson, ordförande i Kommunals avd 7. De nya statliga pengarna kan bara till en mindre del väga upp den stora kräftgång, som ägt rum.
Nu måste man emellertid, om jämförelsen ska bli rättvisande, också ta med det faktum att även det relevanta barnantalet har minskat. Av det skälet att 6-åringarna för fem-sex år sedan överfördes till förskoleklass, där då annan personal tar hand om dem.
Med det medtaget kan då framräknas, att antalet barn i förskoleålder i Norrköping under den aktuella tidrymden har minskat med 25 procent - men inte mer än så.
Större grupper
Personalen har alltså minskat med 57 procent, barnen bara med 25. Barngrupperna har blivit klart större. Eller, uttryckt på annat sätt, personaltätheten har blivit klart lägre mellan 1990 och 2001.
Tittar man lite närmare på saken framgår, att det nog var som allra värst kring 1997/98. Sistnämnda året var personaltätheten så lågt nere, att det gick 6,6 barn per årsarbetare. Sedan dess har det blivit bättre, i fjol gick det 5.9 barn per årsarbetare.
Men, som framgått, även med de siffrorna ligger Norrköping dåligt till jämfört med andra kommuner.
Vi har inte lyckats få tag i motsvarande siffror för 1990. Men av det vi redan anfört framgå likväl, att det är avsevärt sämre ställt nu än då. Många reportage från senare år har ju också visat på, hur förskolepersonal slits ner, bränner ut sig.
Eva Sandler Johansson säger, att arbetsbelastningen helt klart blivit värre på förskolorna.
- Det var en utveckling som kom med 90-talet och alla omorganisationerna då. Visst fanns det kanske lite luft i organisationen, men verkligen inte så där mycket.
Mår inte bra
- Vi har fått så många signaler om, att våra medlemmar på förskolorna inte mår bra. Vi upplever att de inte är tillfredställda. De känner att de inte räcker till, och att de inte längre har samma möjlighet att se de enskilda barnen.
- Samtidigt har kraven blivit högre, t ex med all dokumentation som måste göras. Det är ju helt klart, att det finns ett samband mellan det här och de ökande sjukskrivningarna.
- Det har också blivit svårare för de andra på en avdelning att acceptera, att någon kanske inte klarar av att vara hundraprocentig. Nuförtiden krävs det, att alla verkligen går på 100 procent.
Inga Lill Eriksson, lokal ordförande för Lärarförbundet, har samma bild av verkligheten. Hon har också just varit på en föredragning i saken hos Arbetslivsinstitutet.
Förskolan tuff
- De gjorde år 2002 en genomgång av alla tillsvidareanställda lärarkategorier. Den visade att förskolepersonalen möter en särskilt tuff verklighet och att risken för sjukskrivning är störst där.
Den nya undersökning för i år, som de nu håller på med, visar att läget är ungefär detsamma nu.
Även för henne är det självklart, att det finns en koppling mellan den ökande pressen och alla sjukskrivningarna.
- Då tog men det för givet, men så här i efterhand inser man ju att 80-talet var en verklig guldålder för oss inom barnomsorgen. Efter 1990 blev det stor skillnad.
Hon konstaterar, att sjukskrivningarna lyckligtvis minskat något under det senaste året. För första gången på länge tycks utvecklingen gå åt rätt håll, om än bara i liten skala.
Pengar som behövs
Hon tar också tacksamt emot de statliga pengarna, alltså 13,3 milj kr nästa år och 26,6 milj kr de båda följande, där allt - som Folkbladet redovisade igår - ska gå till personalförstärkningar.
Hur stor skillnad kan då dessa nya pengar göra?
Översatt till tjänster blir det ca 40 nya nästa år och summa 80 under de båda följande. 40 tjänster att lägga till dagens knappt 2.000, det betyder ungefär en ny tjänst för var 50:e anställd. Medan dubbla beloppet för de två följande åren innebär en ny tjänst per 25:e anställd.
Ingen jätteskillnad
Utslaget på en genomsnittlig avdelning med två eller tre i personalen blir det alltså ingen jätteskillnad.
Men ingen kan idag säga exakt hur de nya pengarna ska användas. Det är sådant som kommunens ansvariga nu får ta och fundera på.
- Det här visar ju på en klar viljeinriktning från statens sida, säger Inga Lill Eriksson.
- Pengarna är mycket välkomna. De är också välbehövliga, efter alla de här åren. Det var på tiden, att de kom!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!