Glamourtjejens nya vägval

Glittret och glamouren har ersatts av motorolja och tunga lyft.
- Jag kommer direkt från jobbet, säger Chana inför fotograferingen. Så folk får se hur oglamorös jag är nu för tiden.
Haha. Visst, vilken skillnad... Vissa människor är alltid rock?n roll, även om de byter ut skinnbrallorna mot kostym. Precis som andra alltid är glitter och glamour, även om de klär sig som en lastbilschaffis.
Inte konstigt att hon gjorde succé på sin praktik och att gubbarna fick en lyckochock när hon hoppade ner från lastbilen.
Vid första anblicken är det lätt att placera in Chana i gruppen blonda bimbos som tar dokusåpan till hjälp för att bli känd. "Okej Chana, ta en kölapp och hoppa in bakom Linda Rosing och Carolina Gynning".
Så fel man kan ha.
Efter en stunds samtal är det bara, med en skammens rodnad på kinderna, att göra en mental rivning av kölappen.

Chana är uppvuxen i Thailand. Något som präglat henne på många sätt. Hon är adopterad av svenska missionärer som jobbade i Thailand. Sin biologiska mamma träffade hon första gången i TV-programmet Saknad. Då fick hon veta att hon var resultatet av en våldtäkt.
- Jag var redan så chockad av att träffa min biologiska mamma, en chock till gjorde varken till eller från.
Chana har alltid vetat att hon är adopterad, men längtan efter att hitta sin rötter väcktes först när Chana själv blev mamma.
- Min biologiska mamma är amerikanska och bor i Kalifornien. Det roliga är att hon alltid drömt om att bli veterinär. Samma dröm har både jag och min dotter. Vi hade ett fantastisk möte, där vi pratade och grät och pratade och grät. Sedan var hon här i Norrköping och hälsade på. Det räckte för mig. I dag har vi ingen kontakt. Jag har en mamma och en pappa här.
Numera har Chana ett nära förhållande till sina adoptivföräldrar. Men under många år kände hon sig övergiven av dem.
- De satte mig i skandinavisk internatskola i Thailand när jag var tio år. Jag var hemma en vecka och på skolan under sex veckor. Det var hemskt och jag förstod aldrig varför man adopterar ett barn för att sedan skicka bort det. Men vi har pratat mycket om det och klarat ut allt mellan oss.
Chana berättar att hon kände sig dum i huvudet under hela sin skolgång. Hon lider av dyslexi, men det var inget man hört talas om på skolan i Thailand. Dyslexin har satt krokben för Chana många gånger i livet.
- Jag får panik varje gång jag ska fylla i en blankett och när jag ska göra prov får jag total blackout.
Det hände bland annat när Chana, tillsammans med sin mångårige krogshowpartner Magnus Bäcklund, skulle söka in till Fame factory.
- Magnus lyckades ju som tur var bättre än jag.

Den nu avklarade utbildningen till lastbilschaufför är en seger över dyslexin.
- Lärarna på lastbilsskolan förstod mitt problem och hjälpte mig jättemycket. De var fantastiska.
Utan Robinson hade hon aldrig vågat söka till utbildningen.
- När jag sökte till Robinson hade jag verkligen nått botten. Under ett helt år hade jag bara suttit framför teven och försökt att överleva.
Chana hade varit kär och lycklig med en man som drev eget hotell utanför Norrköping. Hon jobbade på hotellet och gjorde allt från att måla och tapetsera till att servera i matsalen.
- Och så blev jag dumpad. Jag förlorade fotfästet helt.
Man behöver kanske inte vara psykolog för att förstå att tidigare erfarenheter av att ha blivit övergiven spelade in.
Chana miste inte bara sin livspartner utan också sitt jobb.
- Jag hade inte varit med i facket så till slut hamnade jag hos socialen. Där var de underbara, men det kändes ändå förnedrande. Jag var djupt deprimerad och gick på starka tabletter och i terapi.
Vändpunkten kom när Chana sökte till Robinson.
- Jag ville få en helt ny start och det lockade att komma iväg till ett asiatisk land. Alla som var där hade haft sina krascher och vi kom varandra nära, speciellt på resorten när vi blivit utröstade.
Vistelsen blev ett reningsbad, både fysiskt och psykiskt.
- Det var rena terapin. Olika känslor kom upp till ytan och jag var tvungen att ta hand om dem. Det fanns inget annat att göra. När jag en hel natt satt fastkedjad på stranden ensam, kom känslorna från internatskolan tillbaka. 42 dagar och 42 nätter gjorde att all ilska, bitterhet och stress försvann. Till slut tog också hungern över och då blev allting annat än att få tag i mat oviktigt.
- När jag var hemma igen var all smärta borta, jag hade gått igenom allt som hänt mig i livet, rannsakat mig själv och insett att allting gjort mig till den jag är. Jag tog tag i mitt liv igen och i dag mår jag jättebra.

Självförtroendet och självkänslan stärktes på ön. Tidigare vågade Chana aldrig visa vad hon känner. I Thailand ler man och bugar även om man är så förbannad att man skulle vilja slå någon på käften.
- På ön lärde jag mig att säga vad jag tycker och tänker. Där var det raka puckar som "jag tycker inte om dig" som gällde.
Chana fick dottern Sharon när hon var 21 år. Efter förlossningen drabbades hon av fibromyalgi.
- Men sedan jag kom hem från Robinson-ön har jag inte känt av sjukdomen en enda gång. Den är borta. Själv är jag övertygad om att det beror på den mentala reningen i kombination med att kroppen rensades från alla slaggprodukter.
Tidigare satsade Chana allt på sången och krogshowerna. Men nu behöver hon inte längre kicken av att stå på scenen.
- Jag är äntligen trygg i mig själv. Och att köra lastbil är det som gör mig lycklig. Det är min stora, stora passion. Snart ska jag ta körkort för släp och börja köra långtradare.

Glamourtjejens nya vägval

Chana Grentzelius fick aldrig stå på plankan i Robinson. Ändå blev dokusåpan hennes räddningsplanka. Veckorna på ön gav henne också modet att sadla om. Från sångerska och krogshowartist till lastbilschaufför.