Geira - engagerad till hundra procent
När andra har blivit tråkiga och lagom känns det som om Geira Torjusen har lyckats behålla sin originalitet. Själv kan hon tycka att det ibland kan vara jobbigt att vara påslagen till hundra procent, ja att "spela" Geira. - Dessutom kan det ibland vara lite krävande när folk förväntar sig att jag hela tiden ska vara påhittig och överraska med ett ess i rockärmen.
Geira Torjusens föräldrar var konstnärer i Göteborg. Hemifrån fick hon med sig budskap som att tro på människors godhet och att göra saker helt och fullt.
Foto: Annika Sverker
Det är just med Ericsson som många förknippar henne. Hon blev en av frontfigurerna i samband med att företaget skulle läggas ner och hundratals anställda förlorade sina jobb. Vid ett tillfälle när Geira mötte koncernchefen Anders Igel, så utförde hon ett trolleritrick med tre rep.Vid ett annat tillfälle var Geira och andra anställda som kände för det klädda i svarta kläder. - Jag var en av många som försökte att förmedla hur vi tyckte och tänkte. Den energi och det engagemang som hade varit viktigt när vi producerade struntade företaget nu i. Vi blev bara en bricka i ett spel. Känslan för mina arbetskamrater var stark. För de äldre var sveket ännu större eftersom det finns en åldersfixering på arbetsmarknaden. Det finns vissa ord som känns som om de hör ihop med Geira, snäll och originell är två sådana ord men för Geira är orden inte enbart positiva, utan känns ibland också som hämmande. - Jag uppfostrades i stor frihet. "Gör vad du vill, så länge du är hel och ren och inte skadar någon annan" ansåg mina föräldrar. Sedan fanns det förstås också andra budskap som alla var mycket värdeladdade. Det handlade om att betala tillbaka skulder, lämna igen lånade böcker och att göra saker helt och fullt. Konstnärshem
Båda Geiras föräldrar var konstnärer. Mamma Jerd Mellander var skulptör, utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg, där hon senare också blev lärare. - Jag uppfattade henne som väldigt duktig och uppskattad. Hon lyckades att försörja familjen på sitt konstnärskap efter att hon hade blivit ensam med oss barn. Pappan var dansk, målare och möbelarkitekt. Familjen bodde under de första åren i en våning i centrala Göteborg. När Geira var sex år gick flyttlasset till landet, där familjen köpte en gård som låg vid en sjö. Här fick hon tillgång till den bästa lekverkstaden i världen - naturen. Just familjebudskapet att visa hänsyn och respekt för andra hur galet än andra människor uppförde sig gjorde att Geira länge verkligen trodde att alla människor kunde bli snälla, bara man behandlade dem väl. Men livet lärde henne att det finns iskalla människor och hon fick ta emot smällar och blev sviken av en del. Det tog henne många år att komma underfund med spelet människor emellan, eftersom hon själv aldrig hade spelat det spelet. - Det finns människor som tar öppenhet som godtrogenhet och blottar man sig kan man bli trampad på. Livet har gett mig hårdare hud. Bor i Kolmården
När det gäller den påstådda originaliteten så tycker Geira att hon har skärpt till sig. - Originalitet i sig är väl inget fel men den kanske inte alltid måste lysa igenom. Trolleri var länge en stor passion och är nog det fortfarande men tiden räcker inte till. Pendlingen från hemmet i Kolmården till arbetet i Linköping, tar kraft ifrån henne. Hemma finns tre katter men inga egna barn. Det har inte blivit så. Men hennes sambo har en vuxen dotter som själv har blivit mamma. - Så nu är jag plötsligt bonusmormor. Geira äter inte kött från levande djur med undantag för fisk, främst för att hon känner ett starkt obehag för hur djuren behandlas i denna storindustri, där djuren dödas enbart för att människor ska kunna äta upp dem. - Men hur vi hanterar haven och fisken är inte heller så bra. Morfar var uppfinnare
I Norrköping hamnade hon genom en kompis från gymnasiet, som hade en släkting som jobbade på Östgötateatern. Hon kom hit och blev kvar men kanske inte för alltid? På senare år har Geira alltmer börjat att längta till det riktiga havet. På frågan varför hon har blivit den hon är, har hon inget tvärsäkert svar på. Uppfostran hemifrån att tro på alla människors godhet har präglat henne starkt. Format henne har också uppväxten på landet och den brokiga samlingen av människor som finns i hennes släkt och där återfinns inte bara konstnärer utan också uppfinnare, som hennes egen morfar. Även halvåret i Tyskland har påverkat henne. På 80-talet kuskade Geira och ett gäng kompisar från Norrköping runt på olika musikfestivaler. De bodde i en Scaniabuss som de själva hade inrett och levde på potatis, ris och lök. - Det var en tuff tid men samtidigt väldigt lärorik. För första gången blev jag tvungen att klara mig på egen hand. Nöjd med sitt liv
Tufft var det också när hennes föräldrar dog. Geira var bara tolv år när hennes pappa gick bort och hon hade fullt upp med att finna sig själv i gränslandet mellan barn och vuxen. När hennes mamma dog i början av 90-talet var hon mera närvarande i sorgen och den grep henne därför starkare. Med åren har fördragsamheten blivit en följeslagare och Geira är nöjd med det liv hon har. - Jag har fått ett originellt liv men det känns som om jag fortfarande prövar lite olika nycklar.
Så jobbar vi med nyheter