Gate upp och ner 1880-1940
Folkminnen från Norrköping är undertiteln på den tionde boken från Folkrörelsernas arkiv. Nu handlar det om tiden från 1880 och 60 år framåt. Den här boken som är fint inbunden har ett viktigt bildmaterial från Carl Werngrens och Wilhelm Wibergs samlingar på Stadsmuseet.
I väntan på julklapparna. Kanske från början av 40-talet. Närmare uppgifter ges inte i boken.
Foto:
Börje Hjorth och Anders Karlin, från arkivet respektive Stadsmuseet, har i samarbete och med stöd från bland annat Gustav Adolfs Akademin kunnat göra boken.
Vem minns Mittina?
Nu kan vi läsa om Östante och Västante. Norr och Söder är ju gamla bestämningar i stan, men det är nog bara gamla infödingar som minns Mittina. Det var området där Garvaregatan mynnar ut i Västgötegatan. Trångsund heter det också. Saltängens dåliga rykte visar sig ha gamla anor. Marielund har tillkommit efter ett planlöst byggande utanför stadsgränsen. Butarna var de som körde varor mellan Finspång och Norrköping och sådär finns historier bakom många plats- och gatunamn.
Än minns tydligen många att man gick till Kärleksparken om man verkligen ville gömma sig för andras blickar (nära Centralstation) omen till Oskuldsparken om man ville visa upp sin tilltänkta hälft lite mer respektabelt.
Så kan man plocka till sig kunskaper från förr, nedtecknade av en person som levde mitt i historien.
I kapitlet Högtid och fest i staden kan vi läsa om julen där sederna ju hade nära band med lantbruket som fanns in på knutarna. Det började med grisslakt alltså, så följde matlagning som hade med det att göra, så kom julbaket. Lilla julafton var en generalrepetition och då bjöds de in som arbetade med julstöket. Julmat och talgljus på bordet.
Julmarknad
På Tyska torget var stora julmarknaden och den pågick åtta dagar fram till och med hela julaftonen. Man ska minnas att gatorna låg mörka på den tiden, det fanns bara fotogen till upplysning. Bara Gottschalks klädbutik och bokhandeln hade ljus - men det var butiker för de rika. Marknaden med sitt krimskrams slog igen när ullmarknaden slutade här, 1897.
Julbaket skulle räcka till påsk, hålkakor som bara behöll sin mjukhet över julen, jästkakor och pepparkakor. Som i alla tider berättas om julstök med sitt skurande och hur färskt granbarr ströddes över golvet. På Rådhustorget fanns en jättegran, ända sedan 1917.
På industrierna slutade folk redan 13-14 på julafton.
Julbönen i kyrkorna kl. 17 lever ju kvar på många håll. Liksom besöket i julottan. Släktkalas och vänkalas hörde till, baler förekom inom societeten och uttrycket att man inte fick gå ut med julen är urgammalt.
Mjölk från närmsta gården
Så kan man följa folklivet året igenom. Kortfattat och informativt. Annat som de flesta gamla kan minnas är mjölkdistributionen. Oftast var det en skolpojke som fick gå och ta upp beställningar hos familjerna och levererade den sen framför dörrarna. Men i arbetarkvarteren behövde han bara ropa att mjölkskjutsen hade kommit så gick man till vagnen eller senare bilen och hämtade. På gatan alltså. Mjölken kom från den närmaste gården som hade sina områden.
Krogar, yrkesgrupper, öknamn, folkrörelsernas barndom, kläder, kvinnohistoria, bostadsförhållanden, folktro - det finns här, lite kärvt och praktiskt, utan vidare kommentarer, men med högsta trovärdighet.
Det är tur att de här skrifterna finns och en kulturgärning av det nitiska arkivet att ge ut böckerna. Allt färre kan berätta om hur det verkligen var.Börje Hjorth framhåller att boken är ett samarbete mellan arkiv, bibliotek och museer, ABM. Den finns på Stadsbiblioteket och i bokhandeln i Norrköping.
Så jobbar vi med nyheter